Ian Smith
Wikipedia
Ian Smith, född 8 april 1919 i Selukwe (nuv. Shurugwi), Zimbabwe, är en zimbabwisk (rhodesisk) politiker. Han var Rhodesias premiärminister 1964–1979.
Under andra världskriget var Smith stridsflygare.
Smith grundade Rhodesiska fronten 1962 och blev landets premiärminister 1964. 1965 proklamerade han landets oberoende från Storbritannien. Han förde en rasistisk segregationspolitik som fördömdes av bland annat FN. Hans premiärministerpost och regering betraktades av omvärlden och den inhemska svarta oppositionen som illegala, eftersom styret inte grundade sig på demokratiska val för hela befolkningen och på grund av att det "självständiga" Rhodesia ensidigt skapats och styrdes av vita, brittiska ättlingar i landet, utan samråd eller överenskommelser med vare sig den tidigare kolonialmakten Storbritannien eller den svarta befolkningsmajoriteten. Likväl upprätthöll Smith sin regim med orubblighet och ihärdighet.
Den 6 juni 1969 anordnade Smiths regering en "folkomröstning" som laglig sköld för att ytterligare förstärka apartheidpolitiken i Rhodesia. Valet gällde Rhodesias utropande till republik och även landets inre politik. Av de 4,5 milj. färgade invånarna fick endast cirka 9 000 deltaga i valet; av de 90 000 väljarna var alltså 81 000 vita. Resultatet blev att 73 procent röstade för en framtida apartheidpolitik, det vill säga vit överhöghet över de färgade.
Även parlamentsvalet 31 augusti 1977 blev en stor framgång för Smith - hans parti fick alla de 50 "vita" platserna i det 66 medlemmar starka parlamentet. De övriga 16 platserna gick till svarta. Förutsättningarna inför valet 1977 var att den svarta befolkningen endast tilläts rösta om de uppfyllde vissa krav på arbete, inkomst, utbildning och markinnehav. Proportionerna svarta/vita i Rhodesia var 20:1. Medan 10 000 svarta hade rösträtt gällde det för 90 000 vita.
I februari 1978 blev han medlem av övergångsregeringen tillsammans med de moderata svarta nationalistledarna biskop Abel Muzorewa, Sithole och Chirau, som dock inte erkändes av gerillaledarna Nkomo och Robert Mugabe.
1979 efterträddes han som premiärminister av Abel Muzorewa, då landet fick namnet Zimbabwe. Han suspenderades från parlamentet i april 1987 och i maj samma år avgick han som ledare av det vita oppositionspartiet.
