Inbyggt system
Wikipedia
Med inbyggda system menar man datorer eller datorliknande system som ingår i enheter som har en direkt praktisk nytta, utöver själva datorfunktionen. Exempel på enheter med inbyggda system är hemelektronik, mobiltelefoner, industrirobotar, och även (modernare) vitvaror, bilar, och flygplan.
En stor skillnad i datorfunktionen ur användarens synvinkel är att han normalt inte kan ladda egen programvara, utan den befintliga programvaran ligger mer dolt. Det faktum att man inte kan ladda egen programvara gör systemet betydligt mindre komplicerat och mer driftsäkert än en persondator brukar vara. En annan faktor för både driftsäkerhet och responsivitet jämfört med en typisk persondator, är att inget komplicerat start-förfarande[1] brukar behövas; det egentliga systemprogrammet (dvs applikationen) ligger i de flesta fall statiskt i ett ROM eller flashminne[2]. Själva applikationen kan därför starta inom några millisekunder[3] efter strömpåslag eller reset från vakthund. Programmen är också oftast mycket små, typiskt i intervallet en kB till en MB.
Vissa inbyggda system är byggda kring liknande hårdvara som persondatorer och kan följaktligen använda versioner av Windows (se bilden) eller Linux, varvid flera 100 MB programminne kan krävas. Ofta är sådana system ändå optimerade för inbyggt bruk, t.ex Windows CE eller någon anpassad Linux-distribution där program lagras i ROM eller Flash i stället för på hårddisk och även andra optimeringar gjorts. I en del fall accepteras dock långa uppstartstider på samma sätt som med en persondator (se bilden).
Det finns också mellanting mellan en dator och ett inbyggt system där användaren faktiskt kan ladda mer programvara åtminstone i viss mån, inte minst mobiltelefoner. Många, men långtifrån alla, inbyggda system kan sägas vara realtidssystem.
