Infraröd fotografering
Wikipedia
Infraröd fotografering, IR-fotografering, en fotograferingsmetod som möjliggör fotografi utanför det synliga området. Kameran måste laddas med en särskilt infarödkänslig film och kamerans objektiv förses med ett infrarött filter, Wratten 89b eller liknande. I princip ett för ögat svart filter. Kameran kan även förses med ett djuprött filter, ty den infraröda filmen är inte känslig för djupröd färg. Den infraröda filmen har låg hållbarhet och skall kylskåpsförvaras tills den används. Den skall sedan framkallas omedelbart efter den exponerats.
Kodak hade tidigare en färgfilm som hade ett infrarött känsligt skikt. Här skall kameran förses med ett gulfilter på linsen wratten filter 41. Infrered Aero film denna framkallades i E4 processen och användes bland annat för att se sjukdomar hos lövträd. Det är nämligen så att klorofyll, ett ämne i trädens blad ser ut som snö i svartvit infraröd film. I den infraröda färgfilmen ser man nyanser i rött lövverk som kan tyda på sjukdom. Det är just klorofylleffekten och förmågan att se genom dimma som är några av användningsområdena för infraröd film.
En modern digitalkamera kan användas för infraröd-fotografering. Ett djuprött filter anbringas på linsen och kameran ställs in så att den laddar svartvita bilder. Det är nämligen så att den digitala sensorn är lite infrarödkänslig, det gäller i stort sett alla digitalkameror. Defaktostandard för definition av filter är wrattens gelatinfiler, här är det wrattenfilter 89B eller motsvarande som skall användas.
