ISO-Container
Wikipedia
ISO-Container är en lastbehållare i storlekar standardierade av ISO som kan lastas på järnvägsvagnar, lastbilar och fraktfartyg.
Containrar finns i storlekarna 6,06 m (20 fot), 12,19 m (40 fot) och 13,72 m (45 fot). Standardcontainern har en bredd av 2,44 m (8 fot) och en höjd av 2,59 m. Invändig bredd är 2,38 m. En version av standardcontainern kallad "High-Cube" har en höjd av 2,90 m. Dimensionerna har ursprung i USA och är valda för att hålla sig inom de lastprofiler som finns för järnvägar och landsvägar. Kapaciteten för både hamnanläggningar och containterfartyg brukar anges i enheterna TEU (Twenty-feet Equivalent Unit sv:Tjugofotsekvivalenter) eller FEU (Forty-feet Equivalent Unit sv:Fyrtiofotsekvivalenter). Det vill säga hur många containrar av en given storlek de kan hantera. (1 FEU = 2 TEU) Dagens största containerfartyg har en kapacitet på över 8000 TEU. Containrar lastas ofta med pallar (sk Europapallar eller SJ-pallar). Det ryms 12 pallar i 20-fots containern, och 24 pallar i 40-fots containern. Dimensionerna är valda i USA och är inte anpassade till Europapallar och inte Europapallarna efter dem, varför det blir en del tomrom när man lastar pallar. Man måste ta till särskilda åtgärder för att pallarna ska förankras, man kan inte ha lösa pallar i containern.
[redigera] Historia
1930 betraktade Malcolm McLean hur lasten från hans lastbil lastades ombord på ett fartyg och fascinerades av ineffektiviteten. McLean kläckte då idén att man istället för att lasta om hela skåpet bara kunde lasta ombord hela bilens lastrum på skeppet. Han grundade senare transportföretaget Sealand.
1956 standardiserades storlekarna.
Den 2 maj 1966 nådde det första containerfartyget Europa när Fairland angjorde i Rotterdam.
I dag hanterar systemet 90 % av all fartygsfrakt (tonkilometer) bortsett från olja, malm och liknande lösviktsgods. Särskilt gäller det oceangående frakt. På Östersjön/Nordsjön är frakt av hela lastbilar stort.
