Isokrates
Wikipedia
Isokrates, grekisk retoriker, moralfilosof. En av de Tio Attiska talarna. Född i Athen 436 f.Kr., död där 338 f.Kr. av självsvält.
Studier för Sokrates och Gorgias, omnämnd i Platons Faidros som en vacker, godhjärtad och intelligent man, älskad av Sokrates. Motståndare till sofisterna.
Fadern var en rik handelsman, men familjen förlorade förmögenheten vid ett krig och Isokrates tvingades söka försörja sig. Var yrkesverksam som advokat och författare av tal; ville själv bli talare, men hade för svag röst, samt scenskräck. Blev en berömd och framgångsrik lärare i retorik.
Kännetecknande för Isokrates förhållandevis rikt bevarade författarskap, är synen på talet som enligt honom är vad som skiljer människan från djuren. I övrigt en jordnära livsåskådning, med föga till övers för Platons abstraktioner och dennes tro på en absolut sanning. Nyttan av en företeelse legitimerar den, inte avsikten.
