Jarl Kulle

Wikipedia

Jarl Kulle, svensk skådespelare, född 27 februari 1927 i Truedstorp (utanför Ekeby i Bjuvs kommun), Skåne län, flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i Ängelholms kommun där han växte upp. Död 3 oktober 1997 på Gregersboda i Roslagen, Uppland. Gift första gången med friherrinnan Louise Hermelin och andra gången med skådespelerskan Anne Nord.

Jarl Kulle var son till handlanden Nils Kulle och Mia Bergendahl. Han gick Dramatens elevskola 1946-49, och blev därefter engagerad vid Dramaten.

Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film (Sommarnattens leende 1955).

1959 tog han ett avgörande karriärsteg när han spelade Higgins i musikalen My Fair Lady på Oscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han något föraktfullt uttryckte det, "skutta". Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar, som på 1960-talet gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar.

Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa Nyårsklockan på Skansen i Stockholm.