Johan Adam Tingstadius
Wikipedia
Johan Adam Tingstadius, född 8 juli 1748 i Lunda socken, Södermanlands län, död 10 december 1827 i Strängnäs. Biskop, orientalist, ledamot av Svenska Akademien 1794 - 1827, stol 3.
Johan Adam Tingstadius var son till kyrkoherden Johan Tingstadius och Maria Elisabet Carlsten, och bror till läkaren Lars Christian Tingstadius. Han var en begåvning som barn och kunde skrivas in vid Uppsala universitet redan när han var tio år. Hans första lärare vid universitetet var J.J. Björnståhl. 1763 försvarade han en avhandling om hebreiska språk, och tre år senare for han med sina bröder till Greifswald där han tog magisterexamen 1768. Hans karriär vid universitetet hemma i Uppsala gick snabbt uppåt då han återvände, och han utsågs till professor i österländska språk 1786, och var från 1803 biskop i Strängnäs.
Inte bara för sitt skarpa intellekt var Tingstadius ansedd, utan likaså för sin personlighet. Gustaf III var närvarande vid hans installation 1786, som handlade om den österländska poesins egenskaper. Tingstadius härledde vad vi numera kallar humanistiska ideal till den österländska poesin, då dess syfte var att känna människan, men i detta tal föregriper han även nyromantiken. Samma år översatte han hebreisk poesi till svenska, och utsågs av kungen till att ingå i Bibelkommissionen.
Tingstadius var beundrad för sitt poetiska läsning av Bibeln, men denna tolkning kritiserades även av bl.a. Johan Olof Wallin och Samuel Ödmann. Han kallas ofta neologins främsta företrädare, och var i mycket påverkad av intellektuella strömningar i Tyskland. Ett av de mest bestående verk han utförde var kyrkans vigselritual.
Bortsett från Svenska akademien var han hedersledamot av Vitterhetsakademien. Han förblev ogift.
[redigera] Källor
![]() |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
Företrädare: Olof Celsius d.y. |
Svenska Akademien, Stol nr 3 1794-1827 |
Efterträdare: Carl Gustaf von Brinkman |