Johan Runius
Wikipedia
Johan Runius, svensk poet född 1679 i Larv socken i Västergötland, död 1713 i Stockholm.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Runius föddes i Larv socken i Västergötland 1713 och var son till Arvid Runius, församlingens präst. Under några år i slutet av 1600-talet kom han att studera vid bland annat Göteborgs Gymnasium (senare Hvitfeldska gymnasiet), då beläget vid Domkyrkan. 1699 tog han examen och höll då ett avslutningstal i form av en dikt, "Nimrods Skäckta Til Götheborgs Beröm". Dikten innehåller en av de tidigaste beskrivningarna av staden Göteborg och dess omgivningar samt det äldsta kända exemplet i skrift på västgötadialekt.
Efter examen från Göteborgs Gymnasium flyttade Runius till Uppsala och skrev in sig vid universitetet.
Johan Runius avled av lungsot den 1 juni 1713 i Stockholm, blott 34 år gammal. Han begravdes vid Maria Magdalena kyrka, Stockholm.
[redigera] Yrkesliv
Johan Runius var verksam som informator i olika adelsfamiljer fram till början av 1713 då han slutligen tog steget fullt ut och försörjde sig på sitt diktande.
[redigera] Den litterära produktionen
Under sin levnad skrev Runius både dikter och visor. Han var framförallt känd för att använda sig av en rad olika versmått i sin diktning och han är sannolikt en av de skickligaste rimsmidare som den svenska litteraturen har begåvats med. Bland hans alster kan nämnas Friskens och Runii Resa Til Dalarö Påskeafton 1712, Öfwer Werldens Fåfängligheter, Ämbets- och Ähre-Trappa och Rimdanz i Fastlagen. Merparten av hans produktion består av tillfällesdikter.
Ett år efter Johan Runius död gavs den första delen av diktsamlingen Dudaim ut, innehållande skaldens andliga diktning. Året därpå publicerades den andra delen med bröllops- och gravskrifterna. Efterfrågan var mycket stor och upplagan sålde snabbt slut varför man beslutade att göra en andra utgåva av verket där man även inkluderade en tredje del som innehöll blandade dikter. 1733 kom den kompletta utgåvan av Dudaim ut.
[redigera] Läs mer
Runius liv och verk har på ett utomordentligt sätt belysts av Magnus von Platen i hans avhandling Johan Runius. En biografi som kom ut 1954. Atterbom, PDA Böök, Fredrik ... Noreen och Sandwalls vetenskapliga utgåva 1933-55 Runius, Johan, Dudaim I-III 1714,1715 och 1733 Swahn Sigbrit, Ryktets Förvandlingar... (MER INFO INOM KORT)
