Kämnärsrätt
Wikipedia
Kämnärsrätt, en numera upphävd underdomstol i Sveriges städer.
Enligt stadslagen skulle utöver rådstuvurätten finnas även en lägre domstol ute på torget. Denna domstols plats blev sedermera intagen av kämnärerna, vilkas ämbete från början var att uppbära och redovisa stadens inkomster, i förening med en uppsikt över varjehanda förhållanden, att ej staden måtte gå miste om sina inkomster. I de under Gustav II Adolfs regering utfärdade stadsprivilegierna upptas kämnärerna som utövande den lägre domsrätten inom staden; och i den 1619 upprättade, ehuru ej till allmän giltighet utfärdade, stadgan om städernas administration och uppkomst bestämdes, att kämnärerna skulle vara två i varje stad och skulle i rådhuset ha ett särskilt rum, kallat kämnärsstugan. Kämnärernas ämbete sägs i stadgan vara att uppta alla mindre saker till förhör och dem antingen i vänlighet bilägga eller uti ljusa och klara saker framlägga lagen, ordinantian och privilegierna samt därefter döma.
Vidare skulle kämnärerna utkräva sakören och tillse att staden fick in förlag och skatter i rätt tid. I 1734 års lag (Rättegångsbalken, kap. V) behölls kämnärsrätten som första instans i städerna. I kap. VI § 4, stadgades, att där kämnärsrätt ej fanns, skulle rådstufvurätten rannsaka och döma i alla de mål som annars tillhörde kämnärsrätt. Enligt en uppgift från början av 1800-talet skulle så varit fallet i åtminstone 25 städer. Kämnärsrättens befogenhet enligt 1734 års lag var att i staden rannsaka och döma alla tvister, även brottmål, där de ej efter lag eller särskilda stadgar hörde till annan rätt. Gick saken å liv eller ära, ägde kämnärsrätten endast att rannsaka, ej att döma, utom i Stockholm, där kämnärsrätten även i dessa mål skulle döma och insända domen till hovrättens skärskådan.
Vid den genom förordningen 18 april 1849 vidtagna reformen av domstolsorganisationen, varigenom instansernas antal blev från fyra nedsatt till tre, upphävdes kämnärsrätterna och förordnades, att alla de mål, som dittills hört till kämnärsrätterna, skulle omedelbart upptas av rådstuvurätten.
[redigera] Bibliografi
Om kämnärsrättens uppkomst finnes närmare utredning hos C. T. Odhner: "Bidrag till svenska städernas och borgareståndets historia före 1633" (1860) samt "Bidrag till svenska stadsförfattningens historia" (1861).
