Karl Nordström
Wikipedia
Karl Nordström, (1855 - 1923), konstnär, landskapsmålare, tecknare, föddes på Hoga, Tjörn. Gift 1886 med konstnären Tekla Lindeström. Nordström studerade impressionisterna i Paris och var verksam i konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i början på 1880-talet. Han var en av grundarna och en av de ledande i Konstnärsförbundet (ordförande 1896 - 1920) och var en av medlemmarna, tillsammans med Nils Kreuger och Richard Bergh, i den s.k. Varbergsskolan. Hans verk finns idag att beskåda på bl a Nationalmuseum, Waldemarsudde, Thielska galleriet, Göteborgs konstmuseum och Billströmska folkhögskolan.
N. var nära vän till August Strindberg, Carl Larsson m.fl. Sistnämnda och paret Nordström och ett antal andra konstnärer från Norden bildade kolonin i Grez-sur-Loing, som under en kortare tid även bevistades av Strindberg. Parets dotter Elsa blev även hon konstnär, flyttade till Frankrike och gifte sig där.
Elev 1875 i Konstakademiens principskola, åtnjöt N. även handledning av Perséus. Under de studier, han bedrev 1880-82 i utlandet, huvudsakligen på skilda orter i Frankrike, påverkades han starkt av den impressionistiska riktningen. Efter att under energiskt arbete åter ha uppehållit sig i Frankrike 1884-86, gjorde han sistnämnda år en viss succé på »Salongen» med Skogsdunge från Grez och Friluftsporträtt av fru N. som fästmö, vilka fann köpare på Valands utställning i Göteborg samma år. Ivrigt sysselsatt med att arbeta efter naturen, varunder hans pensels skapelser alltmer förlorade sin franska färgton för att ersättas med en mera nordisk, hade han sin bostad 1886-88 på Tjörn och 1888-92 mestadels på Skansen på Djurgården. Han deltog under denna tid i både in- och utländska utställningar och rönte på Konstnärsförbundets utställning i Köpenhamn 1892 avgjord framgång med en serie Djurgårdstavlor, såsom Marskväll på Skansen, Nattstämning på Stockholms ström, Utsikt över Fåfängan m.fl. »I dessa framträder en medveten strävan efter dekorativ hållning och dekorativ enkelhet med undvikande av oväsentliga detaljer, på det att en så mycket mer samlad och ostörd stämnings- eller känsloverkan skall framkallas» (J. Kruse).
Åter bosatt på Tjörn 1892-93, utförde han västkustbilderna Påskeld och Ovädersmoln. I den kärvt allvarliga stil, som utmärker dessa tavlor, ävensom i förmågan att ge färgen en utpräglat nordisk ton utbildade han sig ytterligare under sin vistelse i Varberg och på sitt sommarnöje i den närbelägna byn Appelvik 1893-95. Frukterna av hans arbete under denna tid blev synliga på Konstnärsförbundets utställningar i Stockholm 1894-95, där bl. a. förekom: Varbergs fäste, Skymningsmotiv från Varberg, Natt, Granngårdarna i Appelvik, Solglitter på havet och Borreberg på Tjörn. I sina under de närmast följande åren målade tavlor, såsom En vårafton från Roslagstull, Månuppgång i Bellevue park, Vinterafton vid Roslagstull, Hoga på Tjörn började han ägna större omsorg åt detaljerna utan att förringa helhetsverkan. I Konstnärsförbundets utställning i Köpenhamn 1903 deltog även N. med flera tavlor, vilka i likhet med de flesta här utställda konstverk var föremål för livligt berömmande omdömen. Han har även gjort sig känd för i hög grad stämningsfulla kolteckningar. Han ger i dessa »kraftigt uttryck för stämningen, ibland fantastisk och sagolik, ibland uttryck i rättfram realism». (Källa: Nordisk Familjebok, lätt reviderad)
