Kassationsdomstol
Wikipedia
Kassationsdomstol, överdomstol, som endast kan upphäva, men ej själv ändra underdomstols utslag.
Mönstret för denna art av domstolar är den franska, till Paris (Palais de justice) förlagda Cour de cassation. Den är inte en egentlig instans för rättskipning, utan har till uppgift att sörja för en riktig och enhetlig lagtillämpning "i lagens intresse". Den var ursprungligen en avdelning av konungens råd (conseil du roi), men fick självständig organisation 1790.
Den dömer på avdelningar (chambres). Föremål för kassation kan vara varje i sista instans given dom, som anses stridande mot uttrycklig lag. Kassation kan begäras inte enbart av enskild part, utan även av statens ombud vid kassationsdomstolen (ministére public). Domstolens prövning avser inte frågan om vad som ska anses vara bevisat eller inte, utan endast den rättstillämpning, varpå domen grundats. Finner den avdelning av domstolen, som handlägger saken, denna rättstillämpning oriktig, upphävs domen, och saken hänvisas till en domstol av samma slag som den, vilken förut dömt däri; denna har då att avge en ny dom. Vilar denna nya dom på samma rättsuppfattning som den förut förkastade, sammanträda kassationsrättens alla avdelningar och besluta, varefter, i händelse av ny hänvisning, den domstol, dit saken då hänskjutes, är skyldig att rätta sig efter kassationsdomstolens rättsuppfattning.
För övrigt har kassationsdomstolen åtskilliga andra uppgifter, såsom att pröva frågor om domares maktmissbruk m. m.
Det franska kassationsförfärandet har med större eller mindre ändringar blivit antaget av flera europeiska länder (Belgien, Grekland, Italien, Rumänien och Ryssland).
 |
Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till! Se Diskussion:Kassationsdomstol för detaljer. Se även fler artiklar med brister |
