Kemiskt beroende
Wikipedia
Kemiskt beroende eller fysiskt beroende innebär att vissa personer efter regelbundet intag av vissa droger, till exempel alkohol, nikotin, opiater eller bensodiazepiner, vänjer sig vid drogen genom toleransutveckling och samtidigt skapar ett behov av ytterligare intag. Ett behov som oftast blir större och större och som resulterar bland annat i en kontrollförlust, att den drabbade använder mycket tid till att antingen skaffa drogen, att vara berusad eller påverkad eller att bli nykter eller opåverkad eller att ta igen sig från de skador som beroendet orsakar. De som är beroende använder ofta den kemiska substansen trots att de vet att den skadar den kroppsliga och psykiska hälsan. Användningen av drogen kan ofta leda till konsekvenser i arbetet, de sociala relationerna och till ensamhet och isolering.
- denna del är inte helt trovärdig, den bygger mer på uppfattning än fakta.
Beroendet har flera orsaker. En är att vissa droger påverkar hjärnans belöningssystem, som är en viktig del i vår förmåga till inlärning och till att uppleva lyckokänsla, eufori. En annan del i beroendeutvecklingen är att många människor har genetiska förutsättningar som skapar en sårbarhet för att utveckla ett kemiskt beroende. Man ska dock komma ihåg, att denna sårbarhet ensam inte leder till beroende och att det krävs ett beroendeframkallande medel för att starta denna process. En tredje faktor som spelar roll är exponeringen för drogen: hur den sker (droger med mycket snabb effekt, till exempel kokain, är mer beroendeframkallande än de med långsamt insättande effekt), under hur lång tid som man utsätter sig för drogen (ju längre tid man använder droger desto större risk för beroende) och drogens koncentration (man blir snabbare beroende av alkohol om den är i form av sprit än i form av öl).
-
Det är relativt lätt att hamna i ett kemiskt beroende, men ytterst svårt att gå ur, delvis p.g.a. att denna typ av beroende också medför ett psykiskt beroende. Ofta blir "lösningen" att personen går från ett beroende till ett annat, till exempel att alkoholism övergår i läkemedelsberoende etc.
Kemiskt beroende, som nikotinism, alkoholism, läkemedelsberoende och olika former av narkomani, kategoriseras som sjukdomar, vilka alla är kroniska. En viktig del i detta kroniska förlopp är att hjärnans olika system (bl.a. belöningssytemet) förblir mer känslig för beroendeframkallande substanser. Det är därför som till exempel lugnande medel, till exempel Valium eller Sobril, kan starta ett återfall i alkoholmissbruk: alkohol och bensodiazepiner (till exempel Valium och Sobril) påverkar hjärnan på ett liknande sätt.
Typiskt för kombinationen kemiskt beroende och psykiskt beroende är bl.a. att personen inte själv uppfattar sig vara sjuk och följaktligen inte söker vård förrän medicinska komplikationer eller andra invalidiserande följder tillstöter, till exempel lungemfysem, leverförfettning, skrumplever, bukspottkörtelinflammation, utslagning ur familjeliv, arbetsliv etc., om ens då.
