Knut Långe
Wikipedia
Knut Långe, död 1234, kung av Sverige från 1229. Han var troligen samme man som den Knut Holmgersson vilken omtalas i mitten av 1220-talet, och således besläktad med erikska ätten, även om han inte själv räknas dit. Son till Holmger Filipsson, sonson till Filip den helige och sonson son till Erik den helige. Han kallas för Knut Långe till Sko, och medverkade vid grundandet av Sko kloster i Uppland, där han också begravdes.
Knut Långe var gift med Helena Pedersdotter Strange (ca 1200-1255), dotter till danske riddaren Peder Strangesen. Hans änka Helena (Elin), blev sedan gift med en Filip Laurensson, som på mödernet härstammade från Folkungaätten.
Barn
- Holmger Knutsson, död 1248 (avrättad av kung Erik läspe och halte (eg. Birger Jarl) efter ett uppror som utmynnade i slaget vid Sparrsätra år 1247)
- Filip Knutsson, död 1251 (avrättad)
[redigera] Biografi
Knut Holmgersson var medlem av det råd som 1222-1229 styrde Sverige istället för den omyndige kungen Erik läspe och halte. Efter ett uppror ryckte han genom segern i slaget vid Olustra 1229 till sig Sveriges krona. År 1230 lät han prägla mynt i Östra aros. Knut Långe dog 1234.
| Företrädare: Erik läspe och halte |
Sveriges regenter |
Efterträdare: Erik läspe och halte |
