Konstgång
Wikipedia
Konstgång (regionalt oftare kallad "Stånggång") är en anordning för mekanisk kraftöverföring av samma typ som en axel. Till skillnad från en roterande axel rör sig konst- (stång-)gången pulserande, i en rörelse fram och tillbaka liknande en pistong. Den drivande änden i konstgången får sin rörelse från ett roterande hjul, exempelvis en vattenkvarn. Långa timmerstockar fogas sedan samman till en anordning som fortplantar den rörelse som den första stocken fått. I anordningens slut kan rörelsen överföras till en annan anordning, exempelvis ett annat hjul som kan driva en pump eller hiss.
En konstgång kunde i dagligt tal kallas kort och gott för en konst.
Nackdelen med konstgången är att den måste underhållas. Timret slits och anordningen kan bli en eldfara om friktion uppstår. Mest användes konstgången när avståndet till vattenkraft var för stort. Konstgångarna var oerhört bullriga.
Konstgångar användes ibland i äldre tider inom bland annat gruvdrift. I Persbergs järngruva fanns konstgångar med en sammanlagd längd av omkring sju kilometer. Där ersattes stora delar av konstgångarna så småningom genom att kanaler byggdes för att flytta vattenkraften närmare gruvorna. Till slut ersattes vattenkraften med ånga och andra maskiner.
