Lagen om anställningsskydd

Wikipedia

Lagen om anställningsskydd, (LAS), är i Sverige den lag som skyddar arbetstagare vid uppsägningar och avskedanden. Lagen reglerar bl.a. uppsägningstider, tidsbegränsade anställningar, hur besked om uppsägning ska skötas och vilka typer av uppsägningar som är giltiga. Lagen är tvingande, men kan inskränkas genom kollektivavtalsskrivelser. Turordningen vid uppsägningar kan också åsidosättas helt genom avtal med den lokala arbetstagarorganisationen.

[redigera] Mer fakta

Enligt 7 § LAS får en anställd inte sägas upp utan saklig grund. Saklig grund för uppsägning kan föreligga i två situationer, antingen vid arbetsbrist (t ex att det saknas arbetsuppgifter, att företaget saknar pengar eller att verksamheten på annat sätt skall omorganiseras) eller av personliga skäl (misskötsel av olika slag). En anställd som missköter sig grovt kan också avskedas enligt 18 § LAS. I regel är uppsägning av personliga skäl möjlig först efter fullgjord omplaceringsutredning och eventuella omplaceringsförsök.

Ålder eller sjukdom utgör inte saklig grund för uppsägning. Däremot kan sjukdom medföra att så kallad personlig arbetsbrist uppstår och är då saklig grund för uppsägning. Detta innebär att sjukdomen förhindrar den anställde att utföra de arbetsuppgifter han/hon är anställd för och arbetsgivaren saknar möjlighet att erbjuda anpassade eller alternativa arbetsuppgifter. Härvid ställs höga krav på att arbetsgivaren försökt rehabilitera den anställde innan uppsägning kan ske.

Om anställda sägs upp på grund av arbetsbrist ska det ske enligt en viss turordning. Turordningsregeln återfinns i 22 § LAS och innebär enkelt uttryckt att den som anställdes sist sägs upp först. Vid beräkning av anställningstid för fastställande av turordning räknas dock anställningstid efter fyllda 45 år dubbelt. Detta är avsett som ett skydd för äldre arbetstagare eftersom de generellt anses ha svårare att få nytt jobb vid uppsägning. Turordningsreglerna är försedda med flera undantag och kan dessutom åsidosättas genom kollektivavtal.

Den som blir uppsagd har sedan företrädesrätt till återanställning (25 § LAS) på samma företag, alltså att man har rätt till arbete om något blir ledigt. Detta gäller endast om man har arbetat sammanlagt minst ett år de senaste tre åren på samma företag. Förturen gäller endast under uppsägningstiden och nio månader framåt. Man måste själv anmäla att man vill bli återanställd.

Den som har ett deltidsarbete men vill arbeta mer kan anmäla det till arbetsgivaren för att få företräde om arbetsgivaren behöver mer arbetskraft, men då måsta man självklart klara av de nya uppgifterna.

Lagen bestämmer också uppsägningstiden (11 § LAS). Den kortaste är en månad. Den har alla rätt till. Man kan få längre uppsägningstid: Om det är arbetsgivaren som sagt upp och om man varit anställd i minst två år på samma arbetsplats får man ytterligare två månader och ytterligare en månad för varje tvåårsperiod man varit anställd. Men om en anställd stulit eller misshandlat någon på arbetet kan han i vissa fall bli avskedad utan uppsägningstid. Reglerna om uppsägningstid kan åsidosättas genom kollektivavtal under förutsättning att avtalet slutits av en central arbetstagarorganisation.

LAS anses av dess förespråkare skapa trygghet hos anställda eftersom de genom lagen skyddas från att bli uppsagda hursomhelst. Kritikerna menar dock att det finns brister. De anser till exempel att "Sist in, först ut"-regeln är dålig på det sätt att det inte kan komma in yngre människor med nya idéer på företaget eftersom de blir uppsagda först.

Lagen skyddar endast tillsvidareanställda (fastanställda) arbetstagare. Tidsbegränsat anställda omfattas inte då tidsbegränsade anställninsgavtal i princip inte kan sägas upp.

Det är vanligt att fackföreningar kommer överens med företag att frångå turordningsreglerna och principen om företrädesrätt till återanställning, mot kompensation till arbetstagaren i form av längre uppsägningstid.