Lagringsminne
Wikipedia
Lagringsminne, externminne eller sekundärminne är ett datorminne som kan användas för att lagra datorprogram och dess data när de inte används. Exempel på lagringsminnen är hålkort; magnetiska lagringsminnen såsom magnetband, disketter och hårddiskar; optiska skivor såsom cd och dvd samt transistorbaserade flashminnen. Den andra sortens datorminne kallas för arbetsminne, internminne, primärminne eller RAM.
Idag har de flesta datorer inbyggda hårddiskar. Tidigare var lagringsmedia ofta inte inbyggt i själva datorn, och därför använder man ibland av historiska skäl begreppet externminne om allt lagringsminne, oavsett om det är inbyggt eller inte.
Till skillnad från arbetsminne är lagringsminne inte flyktigt, vilket innebär att det kan lagra data under en längre period, även utan strömtillförsel.
Lagringskapacitet för lagringsminne mäts i byte. Beroende på sammanhang används antingen decimala SI-prefix (till exempel gigabyte) eller IECs binärprefix (till exempel gibibyte). Hårddisktillverkare anger storlekar med decimalprefix, vilket har sitt ursprung i äldre tekniker med seriell åtkomst, såsom magnetband och hålkort dessförinnan. De flesta operativsystem använder istället binärprefix, vilket beror på att hårddiskars sektorer kopieras till arbetsminnet, vars storlek anges med binärprefix.
För cd-skivor anges kapaciteten med binärprefix, medan dvd-skivors kapacitet anges med decimalprefix. För flashminnen varierar bruket. Tidigare användes uteslutande binärprefix, men vissa tillverkare har börjat ange storlekar med decimalprefix.
