Landshövdingehus
Wikipedia
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Foto: Thomas Höjemo.
Landshövdingehus är en byggnadstyp för trevånings hyreshus, som har fått sitt namn av att den dåvarande landshövdingen i Göteborg Albert Ehrensvärd sanktionerade de första ritningarna. Typen kännetecknas av att bottenvåningen är anlagd i sten, medan andra och tredje våningen är uppförd i trä. Främst är det en karaktäristisk hustyp för vissa områden i Göteborg, där också de första landshövdingenhusen byggdes, men typen finns också på andra platser i Sverige.
Innehåll |
[redigera] Bakgrunden
Reglerna kring bostadsbyggande i Göteborg under 1800-talet var reglerat så att man bara fick bygga högst tvåvånings bostadshus i trä. Dessa regler hade tillkommit för brandsäkerheten. Eftersom det var dyrt att bygga flervåningshus i sten och oekonomiskt att bara bygga tvåvåningshus uppkom ett förslag att bygga ett hybridhus med en nedervåning i sten och två övre våningar av trä. Först blev förslaget nedröstat men på grund av att den dåvarande landshövdingen Albert Ehrensvärd propagerade för denna form av bostadshus klubbades förslaget igenom och därav kom hustypen att få sitt namn. Det finns flera indikationer på att det kan ha varit dåvarande stadsarkitekten Victor von Gegerfelt som ritade det första landshövdingehuset på initiativ av snickaren Johannes Nilsson men ritningarna är inte signerade.
Det allra första landshövdingehuset stod klart 1875 i Annedal. Detta hus revs dock på 1970-talet.
På 1890-talet började man bygga Landshövdingehus i andra mellansvenska städer än Göteborg, bland annat i Örebro 1904. [1]
[redigera] Karaktäristik
De största koncentrationerna av landshövdingehus hittar man i de västra delarna av Göteborg, främst Majorna och Kungsladugård, på Lindholmen och i Lundby på Hisingen men de finns runt om hela Göteborg.
Landshövdingehus kännetecknas av att bottenvåningen är byggd av sten, medan andra och tredje våningen är uppförd i trä. De flesta av landshövdingehusen byggdes för arbetarklassen och bestod oftast av ett rum och kök. Uppemot femton personer bodde i dessa lägenheter. Husen byggdes med innegårdar och lägenheterna hade ofta inkommande ljus från två väderstreck; ett fönster i köket som vätte mot gården och ett fönster ut mot gatan.
Oberoende företag konstruerade och byggde merparten av landshövdingehusen och ibland användes ritningar av arkitekter. Olika ägare kunde dela upp en innegård i sektioner med staket. Idag ägs de flesta landshövdingehus i Majorna och Kungsladugård av Familjebostäder men på vissa innergårdar kan man fortfarande se sektionsindelningar.
[redigera] Variationer
Eftersom landshövdingehus byggdes under en så pass lång period (1875-1950), visar de på en stor variation i byggnadsstilar. De första landshövdingehusen som byggdes mellan 1875-1880 har en klassisk strikt stil med ett fåtal dekorationer. Husen som byggdes mellan 1880-1890 försökte imitera högreståndshus av sten och har liggande panel och är rikt dekorerade. Till exempel fick dessa hus ofta hörntorn och stenväggen gavs en rustik yta.
Under 1920-talet då stilen var art noveau och jugend fick husen en mörkare färgskala - ofta rödbruna. Fasaderna utsmyckades med portaler och balkonger.
När funktionalismen kom på 1930-talet blev fasaderna renare och många hus byggdes med stående panel för att fasaden skulle få en stramare yta. Under denna period putsade man ofta stenväggen på undervåningen för att även den skulle vara slät.
[redigera] Slutet på en era
Under 1940-talet kom nya lagar som förbjöd byggandet av nya landshövdingehus på grund av rädslan för bränder om det skulle bli krig. Under främst 1960- och 1970-talet revs mängder av landshövdingehus istället för att renoveras. Att det finns kvar så pass många beror mycket på de massiva protester under dessa år mot rivningarna av husen.
[redigera] Noter
- ^ Så byggdes husen 1880-1980 : arkitektur, konstruktion och material i våra flerbostadshus under 100 år" (Statens råd för byggnadsforskning) ISBN 91-540-4015-9
