Lauritz Weibull
Wikipedia
Lauritz Ulrik Absalon Weibull, född 2 april 1873 i Lund, död 2 december 1960, historiker, professor, landsarkivarie. Son till historieprofessorn Martin Weibull och Sophie Winberg. Bror till professor Curt Weibull.
Lauritz Weibull studerade vid Lunds universitet där han doktorerade 1900. Han anställdes vid Landsarkivet i Lund 1903 där han stannade tills han tilldelades tjänsten som professor i historia 1919; denna tjänst hade han till 1938.
Weibulls vetenskapliga käpphäst var omvärderingen av historieskrivningen som den moderna källkritiken medförde då den nya informationspoolen modifierade den tidigare svensknationella historien. Lauritz Weibull var intresserad av Skåne och Skånelandens (de gamla danska provinserna Blekinge, Halland och Skåne) historia. Tillsammans med sin far var han initiativtagare till Historisk Tidskrift för Skåneland som utgavs 1903-1923. Senare såg han till att den historiska tidskriften Scandia startades; dess första nummer utkom 1928.
Weibull var ledamot i Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia (1901), Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund (1919), Vetenskapssocieteten i Lund (hedersledamot 1943), Danska Sellsk. for Fædrel. Hist. og Sprog, samt Vetenskapsakademierna i Norge och Danmark. Han var vidare hedersdoktor vid Köpenhamns universitet och teologie hedersdoktor i Lund.
I Lund hade Weibull många sociala och ceremoniella uppdrag och var bland annat ålderman i Sankt Knuts Gille i Lund 1935-57, ordförande för Akademiska Föreningen och inspektor för Helsingkrona nation.
[redigera] Bibliografi
- Kritiska undersökningar i Nordens historia omkring år 1000 (1911)
- Historisk-kritisk metod och nordisk medeltidsforskning (1913)
