Listerländska
Wikipedia
Listerländska är en dialekt inom gruppen nordostskånska mål som talas av några hundra personer på Listerlandet i västra Blekinge.
Flertalet talare är äldre, helt rena former av dialekten är ovanlig bland yngre även om spår märks i det nutida talspråket.
[redigera] Fonetik
Listerländska präglas av omfattande diftongering: ål - aul, äta - aida, en mås - äjna maus. De icke-tonande konsonanterna p, t och k blir efter lång vokal i medial och final position tonande b, d och g: sopa - soba, gata - gada, vik - vig. Vokalen "i" uttalas långt bak i svalget med tydligt j-efterslag: ij. Till skillnad från andra sydsvenska dialekter har listerländskan inte tungrots-r utan rullande, främre r. Före annan konsonant faller r bort och det föregående vokalljudet förlängs och blir mera öppet; båt uttalas alltså baut och bort uttalas bååat.
Svenskans sv blir till sje-ljud, så att svårt uttalas sjauat. V uttalas som engelskt w när det står efter annan konsonant: två - twau, kvart - kwaat. Listerländska ord: manet - aulawabel, åker - sticke, potatis - pära, orka - tya. Listerländska ordspråk: da a ente gjoat ij äjtt braurag, sa drängen (det är inte gjort i ett brådrask, sa drängen). Da a sau sjauat sau da gaua öva mitt fåstaunn å in pau sissas (det är så svårt att det går över mitt förstånd och in på hustruns).
