Ljusnan (visa)
Wikipedia
| Detta är en sångtext som bör flyttas till Wikisources sångbok |
Visa om Ljusnan är en visa skriven av Cecilia Bruce.
Säj, vem äger elden, som brinner, och vinden, som blåser förbi? Och vem äger Ljusnan, som rinner? Herr Wallenberg, säj, eller vi? Nu rullar debatten, som handlar om vatten - alltså kilovatten! Ska Ljusnan leva eller dö? Ska dom som har pengar bestämma och ändra natur och miljö? De mäktige hörs propagera: Så utmärkt, när bygget blir av! Tänk, ingen arbetslös mera, när bygden ska gräva sin grav! Vi hör deras svada, att ingen tar skada! Och tänk, vi får bada på västra kyrkogården snart! Och kraftverk är vackra att se på, så tjo, vad turismen tar fart! Högt oppifrån himmelens skyar sin order de mäktiga ger om älvar och avfolkningsbyar, om almar och rivningskvarter. Det är parodien på demokratien - dom struntar ju i en! Men vi är av en nackstyv sort, och än kan det gå som den gången när länsman i Delsbo kom bort! Än rinner Ljusnan bland bergen som förr under tusentals år. Än speglas väl kvällshimmelsfärgen i vattnet, där öringen slår. Ska sånt få försvinna? Ska bolagen vinna? Nej, Ljusnan ska rinna så länge Hälsingland består! Och kämpar vi alla för Ljusnan ska den ljusnande framtid bli vår.
