Ljusterös historia
Wikipedia
Ljusterö ligger i vad som på 1400-talet började kallas Roddzlagen eller Rodslagen vilken förr också kallades Roden, och som indelades i skeppslag, motsvarigheten till folklandens hundare. För indelnigar, se Norra Ljusterö och Södra Ljusterö.
Innehåll |
[redigera] Befolkning
Det fanns en fast befolkning redan under vendeltiden (cirka 550 e.kr.) De äldsta fynden är från byn Bolby. Skattebönderna var hemmansägare och ägde jord, och måste betala skatt (ränta) till kronan. Kronobönderna hade ingen rätt till sin jord, men betalade arrende (avrad) till kronan. Torpare var fattiga och hade en enkelstuga på en mindre lott, oftast avstockad från en frälsegård, och var inte självbärande men var skattebelagd, och förutsatte arbete vid modergården, lönen utbetalades in natura.
[redigera] Byar: (Bynamn)
[redigera] Befolkningsökning
I 1500-talets jordeböcker nämns alla byplatser på ön. År 1535 omtalas 28 skattebönder på Ljusterö, (18 på Norra och 10 på Södra), under de nästa 40 åren tillkom bara två gårdar, men mellan år 1632 och år 1719 fördubblades gårdarna, till cirka 100.
[redigera] Ljusterö kapell
Kapellet byggdes i Mellansjö under slutet av 1500-talet. Kapell, klockstapel och prästgård är utritat på Johan Nessners kartor från år 1726 och år 1733. Kapellet var av trä, till det hörde en fristående, öppen klockstapel.
[redigera] 1600-talet
3248 fjärdingar (ung. 406 tunnland-200 hektar) fanns under början av 1600-talet som uppodlad mark.
[redigera] 1700-talet
Under 1700-talet såg kartan över bebyggelse nästan ut som dagens, och enligt Bertil Hedenstierna hade hela Stockholms skärgård år 1719 en befolkning på 2 800 personer, varav cirka 700 personer bodde på Ljusterö. Runt 400 av dem kan identifieras till namn, fram för allt i mantalslängder. Den uppodlade marken hade ökat till cirka 250 hektar, och de största odlingarna fanns i Bolby, Gärdsvik och Mellansjö. Slog skördarna fel kunde man få stöd, och år 1719 fick flera bönder råg till utsäde från Stockholms slottsmagasin.
[redigera] Säterier
- Hummelmora säteri
- Marums säteri finns nämnt som Värmdö skeppslags största höproducent i början av 1700-talet.
- Väsby säteri
[redigera] Fartyg
År 1715 fanns en skuta om 80 läster, 28 kajutbåtar (30 läster) och 12 skötbåtar.
[redigera] Fiske
Fiske med not var en stor näring, stornoten ägdes gemensamt av byn, och man hjälptes åt att fiska. Färsk och salt fisk kunde bytas mot spannmål, en tunna saltsill (ca 125 liter) byttes mot två tunnor råg. Man deltog också i det säsongsbundna fisket i ytterkärgården efter torsk och strömming vid Horsten och Grönskär.
