Luftstrupe
Wikipedia
Luftstrupen, trachea är ett 10 cm långt rör som utgör förbindelsen mellan struphuvudet (larynx) och lungornas två primärbronker, och som möjliggör luft att gå till och från lungorna. Luftstrupen har broskringar som omsluter röret, vilka förhindrar röret från att stängas. Mikroskopiskt är den inre ytan täckt av en slemhinna som består av ett epitel, vars celler har cilier som har förmågan att transportera partiklar mot svalget (farynx).
En operation där man gör ett hål i luftstrupen kallas för trakeotomi. En sådan underlättar till exempel att medvetandesänkta patienter på intensivvårdsavdelningar kan andas själva, eftersom andningsdriften är bevarad även vid djup medvetslöshet, till skillnad från förmågan att hålla luftvägen öppen.
Luftstrupen drabbas sällan av sjukdomar. Dock kan man få förträngning av den om man har en andningstub nedförd i luftstrupen länge. Detta motverkas nuförtiden med hjälp av lågtryckskuffar som innebär att den lufttätande kuffen runt tuben ligger an relativt mjukt mot en stor yta av luftstrupens slemhinna.
