Lurö
Wikipedia
Lurö är en ö i mellersta Vänern och ingår i Lurö skärgård.
Vänerns skärgård är Europas största insjöskärgård, och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön och Värmlandssjön med åtta mil till Vänersborg och lite längre till Kristinehamn. Från Värmlandsnäs finns dagliga båtförbindelser men ingen reguljär trafik från Västergötland. Ön hör till Eskilsäters församling i Säffle kommun
Man har funnit att ön varit bebodd sedan järnåldern, och odling ägde rum fram till mitten av 1950-talet. Ön är till stor del privatägd av tre släkter och en bofast familj finns kvar året om. Övriga bor på Lurö sommartid.
Öns fyr byggdes 1864 och finns fortfarande kvar, men nu går allt med automatik. Namnet är Stånguddens fyr. På ön finns inga vägar utan bara stigar. Kor och får fraktas till ön på sommarbete för att ge ett öppet landskap. På ön finns rådjur, som simmat över. Älgar simmar också över för betets skull, men stannar inte kvar.
1989 gjordes arkeologiska utgrävningar och då konstaterades att den ruin som finns från 1100-talet var en ruin efter en romansk absidkyrka. Munkar på pilgrimsfärd till Trondheim rastade på Lurö. Här har också funnits ett tegelbruk, men numera är bara resterna kvar. Redan 1931 fick man telefon till Lurö, vilket underlättade mycket för de familjer som bodde där. Elektricitet fick man först 1959. I fyrvaktarens jobb ingick rapport av väder morgon och kväll. 1981 satte SMHI in en automatisk station för att läsa av vädret. Den är numera tagen ur bruk.
En dramatisk händelse inträffade 1963 när passagerarbåten Diana gick på grund och 68 personer fick räddas över till ön och inkvarteras tills de kunde hämtas av räddningsbåten Hjalmar Branting. Många av dem var amerikaner och äldre människor, men ingen blev skadad. På den tiden fanns inga räddningsflottar. Båten fick slagsida och drev av grundet och fick i sjunkande tillstånd bogseras in till en grund vik.
