Måndagsrörelsen
Wikipedia
Måndagsrörelsen blev först känd i början av 1990-talet för kampen för balternas frihet med Gunnar Hökmark, Peter Luksep, Håkan Holmberg och Andres Küng som dess initiativtagare. Måndagsmötena samlade varje vecka klockan 12, från mars 1990 till september 1991, tusentals svenskar på Norrmalmstorg i Stockholm för att manifestera stöd till alla de balter som stod emot den sovjetiska militära övermakten med fredliga medel.
Måndagen den 16 februari 2004 återupplivades Måndagsrörelsen med nya aktörer och för ett nytt ändamål: För demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern. Initiativtagarna var Fredrik Malm från Liberala Ungdomsförbundet, Oskar Öholm från Moderata Ungdomsförbundet och Andreas Olofsson från Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Varje måndag vid ett torgmöte på Norrmalmstorg bjöd den nya Måndagsrörelsen in företrädare för olika organisationer, riksdagsledamöter och partiledare för att ge stöd åt liberaler och reformförespråkare i Mellanösterns diktaturer.
Den nya Måndagsrörelsens tes kan sammanfattas: Det effektivaste sättet att förebygga krig, väpnade konflikter och internationell terrorism är en demokratisering av Mellanöstern, som i sin tur främjar internationell fred och säkerhet.
