Mayansk mytologi
Wikipedia
Mayansk mytologi syftar på den förkolombianska mayacivilisationens polyteistiska religiösa trosföreställningar.
Innehåll |
[redigera] Historik
Dessa trosuppfattningar var troligen etablerade redan 1000 år före vår Kronologi långt tidigare än de första kända monumenten med tydlig mayaarkitektur hade byggts och inskriptioner, som avbildade deras gudar blivit utförda. Under följande årtusenden blev detta intrikata och mångfasetterade system av trosföreställningar breddat, med gradskillnader mellan regioner och tidsperioder. Hela tiden upprätthölls likväl en nedärvd tradition och sedvänjor.
Mayaindianerna delade många traditioner och ritualer med grannkulturererna i den mesoamerikanska regionen, både föregånde och samtida samhällen. Hela regionen utgjorde en sammanhållen mosaik av trossystem och begrepp om världens sanna natur och mänsklig tillvaro. Likväl utvecklade de olika mayafolken med tiden en unik och fortlöpande uppsättning traditioner, som är särskilt knutna till deras samhällen och deras bedrifter.
[redigera] Kosmologi
Maya ansåg att världen var indelad i fem huvudriktningar, av vilka fyra var knutna till färger: nord/vitt, syd/gult, öst/rött, väst/svart plus mitten som var associerad med livets träd, Whack Chan, symboliserat av ett väldigt ceibaträd i kosmos’ centrum. Mayagudar uppvisade skiftande aspekter i relation till dessa fem riktningar liksom för olika naturliga cykler som mayafolken räknade med. Gudarna hade ckså dualistiska naturer med avseende på dag eller natt, liv eller död. Det fanns en speciell gud för var och en av de tretton nivåerna i mayas himmel och nio gudar för lika många nivåer i underjorden, Xibalba. Mellan himlens ovanvärldar och de undre av natt och död fanns jordytans plan, vilket i mayakonsten ofta avbildas som en tvåhövdad kajman eller en sköldpadda i en stor sjö.
Planeter och stjärnor, naturens element, siffror, grödor, kalenderns dagar och tidsperioder hade alla sina egna gudar. Gudarnas egenskaper, illvilja eller välvilja och förbindelser förändrades i takt med dygnens gång i mayakalendern och efter solens , Venus’, månens och stjärnornas positioner. Till mayaprästernas uppgifter hörde därför att vara goda astronomer.
[redigera] Skapelsemyt
Quichémayas skapelseberättelse skissas i Popol Vuh.
[redigera] Några bemärkta gudar
- Ah Puch – dödsguden.
- Ah Kinchil – en solgud och jaguarguden.
- Alom – en modergudinna.
- Bolon Dzacab – en förfadersgud.
- Chaac – regn- och åskgud.
- Camazotz - fladdermusgud, som antastar tvillingarna i Popol Vuh.
- Cumhau – dödsgud på en av nivåerna i Xibalba.
- Ek Chuah - köpmännens och kakaoodlarnas skyddsgud.
- Gucumatz – ormgud och skapargud.
- Hunab Ku - den övergripande guden, gränslös och omnipresent.
- Hunahpu – en av skapargudarna, den uppgående solens gud och namnet på en av tvillingarna i Popol Vuh
- Huracan – storm- och eldgud, tillika en av skapargudarna..
- Itzamná - den högste guden, make till Ix Chel.
- Ixbalanque - tvillingbror till Hunahpu.
- Ix Ch'up - mångudinnan.
- Ix Chel – maka till Itzamná och mor till Bacabs. Läkemedelskunnig.
- Ixtab – självmordsguden.
- Kukulcán – Quetzalcóatl – Venus – senkommen krigsgud mm.
- Tohil – eldens gud.
- Xbalanque – mångud.
- Zipacna - en demon i Xibalba.
[redigera] Se även
[redigera] Referenslitteratur
- Demarest, Arthur; Ancient Maya: The Rise and Fall of the Rainforest Civilization. Cambridge University Press (2004), Cambridge.
- Martin, Simon & Miller, Mary; Courtly Art of the Ancient Maya. Thames & Hudson (2004), New York.
- Miller, Mary & Karl Taube; The Gods and Symbols of Ancient Mexico and the Maya. Thames and Hudson (1993), London. ISBN 0-500-05068-6.
- Thompson, J. Eric S.; Maya History and Religion. University of Oklahoma Press, Norman, Oklahoma (1970).
- Roys, Ralph L.; Ritual of the Bacabs: A Book of Maya Encantations. University of Oklahoma Press, Norman, Oklahoma (1965).
