Med Guds hjälp vilja vi strida

Wikipedia

Detta är en sångtext som bör flyttas till Wikisources sångbok

Sveriges fägneljud över den oförliknelige seger vid Narva den 20 novembris anno 1700.

melodi: "Den signade dag" (efter 1695 års psalmbok nr 354).

Med Guds hjälp vilja vi strida

TSAR PETER i Moskov en kämpe så rask

som trots själv Starkotter hin långa,

han gjorde en härnad med buller och brask,

till Ingrikland månde han gånga

med silver och gull

och ryssar som mull.

Med Guds hjälp vilja vi strida!

Han föll in i landet som stoftet så tjockt

så länge sig någon kund´ rymma.

Det följde varandra en flock efter flock

och alla så voro de grymma

som ulvar och björn,

som drakar och örn.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

De drogo där drängerna huden utav,

och kvinnor i stycken de sleto,

att vaggan ock blev där de nyföddas grav.

De skonte ej fastän de gräto,

ej kvinna ell´ barn,

ej kyrka ell´ kvarn.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Han ryckt´ in för Narva med hissliga makt,

i staden de blevo förfära´.

De skulle straxt öppna sin portar blev sagt

eller ville de staden bortbära.

Men stånde han kvar

ännu i mång´ dar.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Tsar Peter han beddes av Narva en dans

men Narva då månde sig vägra.

Aldrig, sad´ hon, ryssen bekommer min krans.

Ty sökte den ormen att lägra

med list och med våld

fru Narva så båld.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Han gjorde kring staden ett läger så långt

som Joel är ifrån Wäpskyle,

att aldrig stod Narva tillförne så trångt.

Stadsgraven han började fylla

med stockar och sten

och människors ben.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Men inne i staden var ärlige män,

de svarade ryssen på svenska:

Vi skola, så länge som en är igen,

försvara vår ingermanländska,

ty var och en kyss

skall kosta en ryss.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Tsar Peter i Moskov, den giljare käck,

han lät sig det mäkta förtryta

att bruden sig ställde mot honom så fräck,

ur näsan eld börjad´ han snyta.

Han fräste och snöt,

han dundrad´ och sköt.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Kung Carol i Sverige vid Köpenhamns by

det buller fick allra först höra,

han fruktade litet för sådant att gny,

ty månd´ han krigsmakten sin föra

till sjö och till land

över hav och strand.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Kung Carol sig skyndar sin trogna fästmö

att fria från friare vrånga.

Han vill med dem fäkta och hellre själv dö

än Narva skull´ bli ryssens fångna.

Han vill hellre dö

än mista sin mö.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Kung Carol han hastar till fot och till häst

med hären av flinkaste svenner.

Han sade: Fort, låtom oss möta vår gäst

och visen er alla som männer.

Nu hoppas på Gud

och haven friskt mod!

Med Guds hjälp vilja vi strida.

De svarade alla som utav en mund:

Ja, konung, nu dö eller vinna;

och gingo så alla marsch fort samma stund

de grymmaste ryssar där finna,

som emot all rätt

fördärvat allt slätt.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

De kommo som björnar, de ungarna mist,

med uppspända ramar och käftar,

ja, ögonen brunno som stjärnor och gnist

och följde sitt lejon alltefter,

som alltid var först

där faran var störst.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Tsar Peter i fjol de svenska bedrog,

ty kund´ han oväder nu lukta.

Åt Carols besök han då, tro mig, ej log,

hans kämpar de gräto i fruktan.

Ty bjöd han farväl

och had´ därtill skäl.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

De svenske de storma med brinnande harm

på ryssarnas orena näste.

De sade: Så länge som bloden är varm,

så skola vi göra vårt bäste.

De bröto sig fram

genom vallar och damm.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Då himmelen drager själv genast därpå

ett moln fram, Gud låter framflyta,

som gloppar på ryssen och snögar alltså

att de ej förmådde sig syta.

Så hjälper Gud än

i nöden sin vän.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Straxt ryssarna föllo som flugor och mygg,

de svenska de voro så grymma.

Och jorden hon flöt utav ryssbloden stygg.

Här måste de dö eller rymma.

De kunde ej stå

ty Gud månd´ dem slå.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Mång tusen de somna på platsen där kvar,

mång tusen i älvarna kalla.

Mång tusen kung Carol till fånga upptar,

mång tusen till fot honom falla,

som bedja om frid

av lejon Karl blid.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

De raskaste kämpar tsar Peter han had´,

de äro nu fort övervunne,

de stå hos kung Karl i Reval, hans stad,

där sitta de fångne och bundne.

Med kedjor uppå

de sitta man så.

Med Guds hjälp vilja vi strida.

Tsar Peter han lovar i vår komm´ igen,

men ingen för honom mer fruktar.

Kung karl i Sverige (Gudi lov) lever ju än,

de skamfulla ryssar han tuktar.

Han hoppas på Gud

och haver friskt mod.

Med Guds hjälp vilja vi strida.