Michael Nyman

Wikipedia

Michael Nyman, född 23 mars 1944, brittisk tonsättare, musikhistoriker och -kritiker, kanske främst känd för sin filmmusik till många av Peter Greenaways filmer samt Jane Campions Pianot.

Nymans musik beskrivs som minimalistisk och är ofta omarbetningar av verk från tidigare epoker. För en teateruppsättning 1976 på London National Theatre samlade han ihop den orkester som sedan skulle bli Michael Nyman Band, med en udda sättning av instrument från skilda tider och kulturer: rebec, skalmeja, barocktrombon, bastrumma, banjo samt saxofon. Konstellationen har senare varierats och piano, med Nyman som pianist, har tillkommit.

En stor del av Nymans verk är skrivna för Michael Nyman Band, men han har också komponerat för ”vanliga” ensembler, som symfoniorkestrar, körer och kammarmusikensembler. Han har även skrivit musikdramatik, till exempel operan The Man who Mistook his Wife for a Hat från 1986, baserad på en fallstudie av neurologen Oliver Sacks.

Det var dock som musikteoretiker Nyman först blev känd. Han har bland annat ägnat sig åt tidig musik, som Purcell och Händel, rumänsk folkmusik, och samtida experimentell musik. Den inflytelserika boken Experimental Music: Cage and Beyond från 1974 är hans mest betydande verk som teoretiker. Han anses också vara den som förde in begreppet minimalism i musikvärlden (1968, i en recension av ett verk av Cornelius Cardew).

[redigera] Filmmusik

Tecknarens kontrakt (1982)
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare (1989)
Pianot (1993)
Gattaca (1997)
Ravenous (1999, tillsammans med Damon Albarn)
The End of the Affair (1999)

[redigera] Andra verk

Il Campiello - teaterföreställning.
The Commissar Vanishes - scenföreställning baserat på hans tidigare verk The Fall of Icarus.
In Re Don Giovanni - konsertmusik där han dekonstruerar Mozart.
The Man who Mistook his Wife for a Hat - opera.
Enemy Zero - datorspel.
Titch - signatur till TV-serien med samma namn.
Nuremberg - musik till miniserien.