Molly's Gusher
Wikipedia
Molly's Gusher är ett svenskt hårdrocks-band från Örebro.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Det hela började i Örebro, i slutet på nittiotalet, någonstans i friktionsvärmen mellan det The Stone Roses och Placebo lämnade efter sig. Fyra ynglingar plockade upp instrumenten och försökte göra vad de definierade som powerpop. Eftersom tre av fyra hade någon slags bakgrund som hårdrockare, så gick inte hela powerpopgrejen så bra. Medlemmar byttes, strängarna blev tjockare, och mer nedstämda. Och äventyret som heter Molly’s Gusher började.
Redan då, i ett tidigt skede så rönte bandet några framgångar, de åkte på turné i Polen, och gjorde några bejublade lokala spelningar, men för det mesta så stod det still, som det kan göra när visionen överstiger arbetsmoralen. Arbetet tog fart på riktigt i slutet av 2002, när bandet samlades för full styrka efter militärtjänster och tillfälliga flytt. Efter en tid på hyllan, så kändes Molly’s Gusher fräscht igen, och det nya soundet var rockigare, hårdare och råare, men med samma melodiska nav kring vilket allt kretsade i centrum.
Nu hann även arbetsmoralen ikapp visionen, och två demos slängdes ut i ett halsbrytande tempo. Recensionerna blev genomgående goda, och Molly’s Gusher blev som första svenska band utvalda att spela på den beryktade polska festivalen Woodstock Stop, inför 400 000 människor. Senare samma år blev de framröstade som Örebros bästa band av tidningen Nerikes Allehandas läsare, och var det enda osignade bandet som spelade på den numera nedlagda Menygalan. De spelade även in en video till låten ”Queen of my heart”, som fick rotation i både MTV2 och MTV Nordic.
Saker verkade på gång hela tiden, men det vägrade att lossna, och efter en tids frustration bestämde sig bassisten Mattias Eklind att lämna bandet. Jonas Lewén, värvades på bas, och en ny kreativ period med låtskrivande inleddes för bandet. Desillusionerade och besvikna på skivindustrin bestämde sig bandet för att spela in en fullängdsalbum istället för en demo, som planen var från början, och släppa det sedan för egen krona. Bandet fortsatte ljudmässigt i samma spår där de började i slutet av 2002. Det hårda rytmiska blandas med det mjuka melodiska på ett klockrent sätt. Det självbetitlade albumet släpps den 15:e november, och har redan fått kritikerna att haja till. ”Bandet är bra på att använda nyanser i sättet de bygger sin musik. De blandar och ger på ett sätt som ibland för mina tankar till Queens Of The Stone Age. Men på större allvar. Och med mindre budget.” skriver Fredrik Wellander från dagensskiva.com.
Gitarristen Lars Wadström bestämde sig för att lämna bandet på grund av personliga skäl strax innan skivsläppet, men det hejdar inte Simon, Alex och Jonas. De Har redan hittat en ersättare och fortsätter att obevekligt tuffa framåt. De har en värld att erövra, och den nya skivan är deras verktyg för ändamålet. Och eftersom inga A&R’s marknadsundersökningar, eller ihåliga skivbolagslöften står bakom verket är drivet och viljan att dominera ännu starkare och ännu mer sann. Om du inte lyssnar efter den 15:e, så kommer du bli tvungen, det är oundvikligt. Det är ödet.
