Mullbärsträd
Wikipedia
Mullbärsträd odlas för att framställa silke.
Innehåll |
[redigera] Odlingar i Sverige
Under 1700-talet började mullbärsträd planteras i större omfattning i Sverige, bl a anlade kronprinsessan Lovisa Ulrica en plantering vid Drottningholm. Planteringarna stöddes av Hattpartiet med bidrag och försöksplanteringar anlades runt om i landet, t o m så långt norrut som i Skellefteå. När Mössorna tog makten drogs bidragen in och intresset avtog för mullbären. Istället så ersattes planteringarna av mullbärsträd av tobak.
Under 1830-talet tog silkesodlingen fart igen. År 1830 bildades Sällskapet för inhemsk silkeodling som kom att stå under konungahusets särskilda beskydd. Återigen gjordes planteringar runt om i landet, bl a i Stockholmstrakten, på Öland, i Visby, på Omberg och på Visingsö. Det var mestadels Morus alba - vita mullbär - som planterades då dessa har en något högre härdighet än den svarta varianten.
Från de större planteringarna kom en hel del silke, men träden tog skada av de bistra vintrarna och maskarna angreps av allehanda sjukdomar. Man kämpade dock på fram till 1898 då "Sällskapet för inhemsk silkeodling" beslöt att lägga ner verksamheten helt.
[redigera] Odling på Visingsö
Den första planteringen av mullbärsträd anlades 1840 på hovjägmästare af Ströms initiativ. Av ca 40 g frö fick man fram 1 500 plantor som sattes ut efter bladfällningen. Planteringen drogs med flera olika problem, de försökte med att på vintern täckta plantorna med löv, med resultatet att flera plantor hade ruttnat. Vintern där på användes istället myrstackar, som visade sig vara ett bättre alternativ. Dock hade de även problem med råttor och lemel.
Några större mängder silke gav inte odlingen. Men ett år producerades 24 kg på Visingsö, men då det inte gav några större framgångar lades verksamheten ned på ön.
