Närsynthet

Wikipedia

Närsynthet, myopi, är ett synfel i ögat som gör att den drabbade ser bra på nära håll men inte på långt håll. Närsynthet orsakas i allmänhet av ärftlighet.

Optiskt beskrivs närsynthet som att ögats brytande system är för starkt i förhållande till axellängden. Det vanligaste symptomet är en nedsättning av avståndssynskärpan, samt ett bra seende på nära håll, därav den svenska benämningen närsynthet. Felet avhjälps med konkava linser. En person med myopi kan vanligen se närliggande objekt klart men objekt på avstånd blir suddiga. Motsatsen till myopi är översynthet (hypermetropi).

Myopi förekommer hos cirka 10 % av befolkningen. Ungefär en fjärdedel av den vuxna befolkningen i USA har myopi. I länder som Japan, Singapore och Taiwan, är så många som mellan hälften och en tredjedel av den vuxna befolkningen närsynt.

Myopia mäts i dioptrier; och anges som styrkan på det korrektionsglas som måste användas för att bilden skall återges skarpt på näthinnan. Myopi på -6,00 dioptrier eller mer räknas som stark, eller allvarlig, myopi. Personer med hög myopi löper större risk för mer akuta ögonproblem såsom näthinneavlossning eller glaukom. Närsynta har också större frekvens av glaskroppsgrumlingar, som upplevs som svarta prickar som vandrar (mydesopsia).

Innehåll 1 Ackomodation och adaption 1.1 Mekanism 1.2 Teorier om ärftlighet och miljö 2 Motåtgärder 2.1 Aktuell forskning kring miljöfaktorpåverkan 3 Referenser

[redigera] Ackomodation och adaption

Ackomodation innebär att musklerna runt linsen ändrar sin grad av spänning, tonus, för att anpassa sig till synfelet. Störst effekt kan man se hos personer med mycket lindrig myopi, som då musklerna anpassat sig kan klara sig utan glasögon eller linser.

[redigera] Mekanism

De aktiva komponenterna i ögats brytande system är den inneboende fjädringsförmågan hos linsen och själva ögongloben i kombination med de muskler som kan reglera dessas form. Linsen är en konvex, fjädrande skiva som själv strävar att inta så sfärisk form som dess elasticitet medger. Linsen är upphängd inne i den ringgformiga ciliarmuskeln.

[redigera] Teorier om ärftlighet och miljö

• Genetiska faktorer – Den mest omfattade teorin för orsaken till uppkomsten av myopi är att det är i huvudsak ärftligt. Uppskattningar av ärftligheten av myopi har gett tal så höga som 89%, och nyligen gjord forskning har identifierat gener som kan vara orsaken; defekta varianter av PAX6-genen verkar vara kopplad till myopi i tvillingstudier. Enligt denna teori är ögat något förlängt som resultat av defekter under utvecklingen, vilket gör att bilden blir fokuserad framför näthinnan i stället för på denna. Myopi upptäcks vanligen före tonåren, mellan åtta och elva års ålder. Det förvärras vanligen gradvis när ögat växer i puberteten och avklingar sedan när personen når vuxen ålder.
• Miljöfaktorer – Det finns två motsägande teorier om miljöfaktorers inverkan, vilka utgår från diametralt olika uppfattning om arbetssättet hos ciliarmuskeln som kontrollerar ögonlinsen. Båda fastslår dock att muskelns felfunktion vanligen bottnar i att ögat fått anstränga sig mycket på korta avstånd, till exempel av att läsa böcker eller se på datorskärm.

• Den ena menar att myopi orsakas av försvagad ciliemuskulatur. Den svaga muskeln förmår inte att anpassa ögonlinsen tillräckligt för att se klart på avstånd, vilket gör avlägsna föremål suddiga. Denna teori hävdar att muskeln är i arbete vid syn på långt håll. Eftersom ögat sällan får fokusera på avstånd, används muskeln sällan och blir som ett resultat, svag. Då korrektionslinser gör arbetet för ciliarmuskeln, menar anhängare av denna teori att korrektionsglas ytterligare försvagar muskeln och ökar problemet.

• Den andra uppfattningen, företrädd av de svenska forskarna Ove Franzén och Hans Richter, anser i stället att ögat och muskeln ansträngs av det konstanta extra arbete, som ligger i seende på nära håll. Man hävdar att ciliarmuskeln under långvarig ackomodation kan hamna i ett tillstånd av kramp, så att den inte längre kan slappna av tillräckligt vid syn på håll.

• En österrikisk undersökning av Drexler et al.^[1] föreslår att ögat förlängs vid ackommodation, men att det orsakas av "en kontraktion av ciliarmuskeln som beror på ackommodationen”, inte genom att de yttre ögonmusklerna spänns. Även andra forskare är inne på en linje som kombinerar Franzéns & Richters övertygelse med en påverkan, som ger en förlängning av ögongloben.

• Ändrade matvanor – Överkonsumtion av stärkelse och fett; en teori från 2002 föreslår ^[2] att myopi kan orsakas av överkonsumtion av bröd i barndomen. Liknande nya undersökningar visar att fyra av de ”farliga s” som orsakar högt blodtryck även verkar vara bidragande faktorer till närsynthet:

späckrik mat

sockerrik mat

stillasittande

stress.

• Kombination av genetiska faktorer och miljöfaktorer – Oavsett riktigheten i ciliarmuskelteorierna, innebär även en hög ärftlighet av myopi (liksom även andra förhållanden) inte att miljöfaktorer och livsstil inte skulle ha någon påverkan. En hög ärftlighet betyder bara att den största variationen i en population vid en bestämd tid uppvisar genetiska skillnader. Om miljön förändras – vilket den har gjort, till exempel genom införandet av television och datorer – kan förekomsten av myopi ändras som ett resultat, även om ärftlighetsgraden kvarstår hög.

[redigera] Motåtgärder

Myopi kan motverkas genom användningen av korrektionsglas, i form av glasögon och kontaktlinser. Myopi kan också korrigeras genom laserkirurgi eller stärkande ögonövningar. Korrektionslinserna har en negativ dioptri (dvs är konkava) vilket kompenserar för det myoptiska ögats alltför kraftiga brytning.

De miljöfaktorförespråkare, som håller på en försvagad ciliarmuskel, rekommenderar olika varianter av ögonövningar för att stärka muskeln i stället för glasögon. Ett allvarligt problem med denna teori är att oftalmologer och medicinkunskapen anser att ciliarmuskeln används, när ögat fokuserar på nära håll och är "avslappnad" när ögat ackommoderar för seende på håll.

De forskare, som menar att ögat ansträngs av det konstanta extra arbete, som muskeln utför vid seende på nära håll och "fastnar" i närläge, föreslår likaså att ögonövningar kan hjälpa till att lossa muskeln för seende på långt håll. Franzén & Richter har på 1990-talet demonstrerat ett par olika metoder med biologisk återkoppling, där patienter fått öva sig att kontrollera ciliarmuskelns spänning. Muskelns spänning har i ett fall mätts med laserinstrument och översatts till en ton, som övningarna gått ut på att söka sänka. Behandlingarna hade god effekt, som dock inte höll sig permanent och heller inte helt befriade från korrektionslinser. Det hela var tänkt som ett ofarligare ingrepp än laserbehandling av hornhinnan, men verkar ännu inte ha fått något "kommersiellt" genombrott.

[redigera] Aktuell forskning kring miljöfaktorpåverkan

Även om Franzén & Richter inte längre hörs i debatten, finns andra forskare och lobbygrupper som hävdar att den konventionella uppfattningen om närsynthetens orsaker inte bara är fel, utan att korrektionsglas till barn och unga även förvärrar problemet^[3]. Man skyller trögheten hos akademisk main-stream och optikindustrins intressen för att hindra korrekta behandlingsmetoder från att nå ut^[4].

[redigera] Referenser

1. ^ Drexler et al., Eye elongation during accommodation in humans: differences between emmetropes and myopes.
2. ^ Nyhetsartikel från BBC(2002)
3. ^ THE MYOPIA MYTH: How To Prevent Nearsightedness
4. ^ The International Myopia Prevention Association