Namnskick
Wikipedia
Namnskick, norm för personnamn. Eftersom namnskicken skiljer sig mellan olika länder och språk kan det uppstå kulturkrockar när man ska använda utländska personers namn.
Innehåll |
[redigera] Namnskick i olika länder
[redigera] Danska namn
Många danskar har två efternamn, till exempel Poul Nyrup Rasmussen. Det första efternamnet kan användas vid tilltal, men det är det andra som sorterar bäraren i telefonkatalogen.
[redigera] Isländska namn
Islänningar använder inte släktnamn, utan sätter i stället ett patronymikon eller metronymikon (av typen Gúnnlaugsson eller Fínnbogadottir) efter tilltalsnamnet. Islänningarna föredrar att bli omnämnda med tilltalsnamnet. Som en kuriositet kan nämnas att telefonkatalogen är i bokstavsordning efter förnamnet.
[redigera] Spanska namn
I Spaninen, och även i Portugal, är hör det till traditionen att man har namn från modern och fadern. Vanligen har man dock flera efternamn än så; far- och morföräldrar och emellanåt dessas föräldrar förekommer ofta i iberiers och sydamerikaners efternamn. Ett för en svensk uppseendeväckande exempel på detta är Spaniens före detta diktator, General Fransisco Franco, vars fulla namn utlästes Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade.
[redigera] Ryska namn
Ryssar har tre namn: förnamn, fadersnamn och efternamn. Fadersnamnet bildas genom att man till faderns namn lägger -ovitj eller -evitj för män och -ovna eller -evna för kvinnor. A:et på slutet indikerar femininum och oftast böjs även kvinnans efternamn.
När man tilltalar en person använder man oftast förnamn och fadersnamn. Inom familjen och vänner emellan används förnamnet; ofta används även dimunitivformer av förnamnet, till exempel Sasja för Alexander, Kostia för Konstantin, Tanja för Tatiana, Natasja för Natalia.
[redigera] Romerska namn
Under antiken hade alla romerska män av högre klass minst tre namn - ett förnamn (praenomen), ett släktnamn (gentilicum) och ett igenkänningsnamn (cognomen). Ibland kunde fler cognomen läggas till och kallades då agnomen. Cognomen användes för att särskilja familjer inom samma klan. Exempelvis så tillhörde Gaius Julius Caesar familjen Caesar, vilken ingick i klanen Julius.
Ett cognomen beskrev, när det först lades till i ett namn, en persons utseende eller egenskaper. Exempelvis betyder "Cicero" "kikärta" och "Caesar" betyder "hårig".
