Obligatorisk svenskundervisning i Finland

Wikipedia

Obligatorisk svenskundervisning i Finland innebär att finskspråkiga skolelever ges obligatorisk undervisning i svenska språket. I finskspråkiga grundskolor är sedan 1970-talet svenska ett obligatoriskt ämne i sjunde, åttonde och nionde klass. I gymnasiet har svenska alltid varit ett obligatoriskt ämne.

I Finland används framför allt i utbildningssammanhang benämningen "det andra inhemska språket" (finska toinen kotimainen kieli) om det språk, svenska eller finska, som en elev inte har som modersmål. Enligt gällande grund- och språklagar är både finska och svenska officiella språk i Finland. I den finländska lagstiftningen stadgas även att alla studerande och statstjänstemän skall behärska båda inhemska språk. Lagar om tvåspråkighet gäller dock endast på det finska fastlandet; det självstyrande Åland är officiellt enspråkigt svenskt.

Tidigare var svenska ett obligatoriskt ämne endast på läroverken och på gymnasiet, men sedan 1970-talet är det obligatoriskt från grundskolans sista år. Detta har bidragit till att göra svenskundervisningen mer kontroversiell.

[redigera] Kontrovers

Vissa finnar, särskilt skolelever och särskilt i de delar av Finland där det finns få eller inga svenskspråkiga, vill göra svenska till ett valbart ämne. Politiskt drivs kravet av partiet Sannfinländarna.

Förespråkarna av obligatorisk svenskundervisning anser att det ger Finland en större gemenskap med övriga Norden. Både finnar och finlandssvenskar kan hävda att samhällelig service måste kunna erbjudas på Finlands båda officiella språk, och att statligt anställda därför bör vara tvåspråkiga eller grundservicen för den finlandssvenska minoriteten i alla fall skulle arrangeras regionalt på något sätt om alla tjänstemän inte kan svenska.

Huvudargumenten mot den obligatoriska svenskan är dels utilitaristiska, dels nationalistiska. Det kan tyckas vara onödigt för någon som bor långt inne i östra Finland, hundratals kilometer från närmaste svenskbygd på västkusten, att behöva lära sig ett språk som de kanske kommer att behöva endast några få gånger eller aldrig i hela sitt liv. Det hävdas att den svenska minoriteten i Finland (5,5 procent av befolkningen^[1]) behärskar finskan så bra, att en finne inte heller i kontakten med dessa skulle behöva några kunskaper i svenska. Det här argumentet brukar besvaras med att poängtera att finskakunskaperna hos den svenskspråkiga befolkningen varierar kraftigt regionalt och att betydelsen av att kunna använda sitt starkaste språk vid mindre vardagliga situationer, till exempel vid personliga, eventuellt svåra konfrontationer med myndigheter, är betydande för den personliga integriteten hos personer som inte lever tvåspråkigt till den grad som är vanlig bland den svenskspråkiga befolkningen i till exempel Huvudstadsregionen.

[redigera] Tvångssvenska – pakkoruotsi

Texten lyder "Bort med tvångssvenska"

Den obligatoriska svenskan kallas av många finnar för pakkoruotsi vilket betyder tvångssvenska. Termen, liksom bilden till höger, har skapats av Finskhetsförbundet. Bilden illustrerar, med en stil lånad från skyltar och anvisningsetiketter, en person som slänger bokstaven Å i ett sopkärl. Bokstaven symboliserar "svenskheten" och det svenska språkets nuvarande och tidigare ställning i Finland. Bokstaven "Å" har nämligen inte någon funktion i modernt finskt skriftspråk förutom vid utskrivning av skandinaviska, av historiska skäl främst svenska namn.