Operant betingning
Wikipedia
Operant betingning (även kallat instrumentell inlärning) är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Ett stimulus och en respons kan kopplas samman genom förstärkning. Till exempel när man lär en hund sitta. Man säger sitt och när hunden lyder så belönas den med en godisbit. Beteendet att sitta har förstärkts med godisbiten som belöning.
- Positiv förstärkning Exemplet med hunden ovan är ett exempel på positiv förstärkning. Det syftar till att öka antalet utslag av ett beteende genom att tillföra en belöning när beteendet uppvisas. Se även klassisk betingning.
- Negativ förstärkning Det missuppfattas ofta som bestraffning men handlar om att släcka ut ett oönskat beteende genom att ta bort ett negativt stimuli, till exempel en bestraffning. Det behöver inte handlar om fysisk bestraffning men någon slags åtgärd som släcker ut beteendet. Ett exempel är en förälders tjat på sitt barn att sluta äta godis. Barnet lyder till slut föräldern för att slippa tjatet. Negativ förstärkning kan delas upp i flyktbeteende (escape behavior) eller undvikande beteende (avoidance behavior) beroende på om beteendet syftar till att undvika eller fly från en (eventuell) bestraffning. det finns också aversiv förstärkning som innebär att något obehagligt kommer som en konsekvens av ett visst beteende; efter att ha stulit får man sitta i fängelse.
Till skillnad från vanlig behaviorism med enkel stimulus och respons antar den operanta behaviorismen att människan eller djuret agerar efter förstärkta konsekvenser.
Pedagogerna i tv-serierna Nannyjouren, Nannyakuten och Supernanny, använder sig ofta av dessa principer.
