Oswald Spengler

Wikipedia

Oswald Spengler, född 29 maj 1880, död 8 maj 1936, tysk filosof. Hans namn är kanske främst förknippat med nazismen, vilken han dock tog avstånd från.

Huvuddragen i Spenglers teorier kan härledas till de utvecklingsteorier, som var västerlandets filosofiska arv efter Friedrich Hegel, och i vilken tradition även Karl Marx, Herbert Spencer och Henri Bergson verkade. Till skillnad från dessa tre var han påverkad av Nietzsches teori om alltings eviga återkomst, fastän de storheter han studerade var historiska civilisationer och inte individer. Den historiesyn som Spengler företräder är närmast mystisk, och är i grunden ett utslag av hans tro på den historiska utvecklingens naturliga cykel; detta i motsats till den linjära tidsuppfattningen. Han var en förespråkare för tysk hegemoni, och var i ideologiskt hänseende konservativt revolutionär.

Spengler är mest känd för sitt verk Västerlandets undergång i två volymer (1918–22). Han ställer de tyska dygderna gentemot Englands individuella konkurrens och Frankrikes egalitarism. Denna "preussiska anda", ännu mer beskriven i Preussentum und Sozialismus (1921), innebär att den suveräna makten innehas av en organisk helhet som individen uppgår i, en "kosmisk" total enhet som man hemfaller åt med hela sin varelse. Denna den tyska nationens mytologiska själ grundar sig enligt Spengler i historiska traditioner och idémässiga värden snarare än i biologin som nationalsocialisterna hävdade.

Han ansåg att historien var cyklisk och förutspådde genom sin forskning i bland annat Romarrikets och Egyptens utveckling den västerländska högkulturens fall. Det cykliska historieskeendet framställs metaforiskt som årstidernas växlingar, där våren är civilisationens födelse och vintern dess död; metaforiken är även central för bevisföringen.

Spengler vänder sig i sin civilisationskritik mot penningens makt över det konkreta livet. Kampen för nationens själ måste, enligt honom, därför utkämpas mot ett "inre England", det vill säga finansintressena och den liberalt demokratiska Weimarrepubliken. I sitt sista verk skriver han att socialismen bara är de fattigas form av kapitalism, och redan i Västerlandets undergång kritiserar han den fria pressen.

Enligt Spengler är kampen för "det möjligas konst" genom "kosmiska enheter" som varken är "borgerliga" eller "plebejiska" ingenting annat än livets själva väsen. Detta högre förenande mål innebär plikt, gärning och försakelse. På samma gång är hans teorier en uppgörelse med upplysningens linjära tids- och rumsuppfattning. Den myt om den "faustiska" människan som Spengler förespråkar finner han inte bara i den germanska hjältediktningen utan i olika kulturer, epoker och länder – inte minst i den indiska religionens Mahabarata och hos de japanska samurajerna.

Herbert Tingsten talar om Spenglers inflytande på nazismen i Begreppet "socialism" i nationalsocialismen, och skriver att skillnaderna är å ena sidan betydande mellan denne och nazismen och att vissa ledare skarpt kritiserat vissa av hans verk. Å andra sidan, skriver Tingsten, har Preussentum und Sozialismus varit "vägledande för många av det tredje rikets teoretiker".

Spengler röstade först på nazisterna, men tog sedan tillbaka sitt stöd, och blev slutligen antinazist. I hans sista verk, Jahre der Entscheidung, var brytningen total och ledde till att han landsförvisades av nazisterna. Trots hans personliga ställningstagande mot nazismen, har han fått rykte om sig genom att han med vissa verk kom att påverka de tyska nazisternas tankevärld.

[redigera] Bibliografi

Der Untergang des Abendlandes (1918–22; 1–2)
Preussentum und Sozialismus (1921)
Der Mensch und die Technik (1931)
Jahre der Entscheidung (1934)

[redigera] Svensk bibliografi

Preusseri och socialism (Stockholm, 1921)
Människan och tekniken : bidrag till en livsfilosofi (övers. av Kerstin Måås, Stockholm, 1931)
Avgörande år: Tyskland och den världshistoriska utvecklingen (övers.: N. G. Liliequist, Sthlm, 1934)
Västerlandets undergång : konturer till en morfologi om världshistorien (övers.: Martin Tegen, Stockholm : Atlantis, 1996-1997)