Oxioner
Wikipedia
Oxionerna, de kobehornade danerna, var varelser i nordisk mytologi som levde nordost i världen, i Nifelheim, troligen nära Finland. Publius Cornelius Tacitus nämner oxionerna tillsammans med hellusier och berättar att båda de här två folken är djurbeklädda:
"Resten är redan sagolik: att hellusierna och oxionerna har människors huvuden och ansikten, (men) djurs kroppar och lemmar: Det vill jag, då det ännu är outforskat, lämna osagt."
Dock kallades norrmännen hos Pelinius den äldre för Klaudios Ptolemaios och Cornelius Tacitus, det vill säga, ”hillevioner”, ”(hi)levoner” och ”hellusierna”, som kan översättas på de germanska språken till ”de helldyrkarna”, mitt emot ingævoner (yngvevänerna, frejdyrkarna) som är ett namn på svearna.
