Pålyxa
Wikipedia
Pålyxan är en typ av stångvapen som användes under krigen i medeltidens och renässansens Europa, speciellt i Östeuropa och Ryssland. Den består av ett blad som liknar ett yxhuvud monterat på en påle eller stång. Vanligen var den fäst vid pålen med två fattningar: en vid toppen av pålen och en lite längre ned, vid bladets nedersta ände. Då bladet var långt för en yxa (vanligen över 50 cm) var skaftet ett av de kortaste bland alla stångvapnen; sällan överskred längden 1,25 meter. Man litade mer på vikten av dess tunga blad för att åstadkomma skada än det moment som uppstår då den svingas. Detta gör pålyxan mer lik vikingarnas yxor än stångvapen.
