Pelarhuset
Wikipedia
Pelarhuset kallas en byggnad på Borgmästargatan 10/Åsögatan 172 i Stockholm
Huset karaktäriseras av väldiga kolonner som binder samman våning två och tre. Den iögonfallande arkitekturen har gett upphov till rykten att byggnaden varit tänkt som teater, men bygglovshandlingarna från 1884 ger inget stöd för denna teori. Trots sin påkostade arkitektur visar ritningarna att byggnaden planerades innehålla främst mindre lägenheter.
Under 1880-talets första hälft byggdes mängder med nya hyreshus på spekulation på Stockholms malmar, ofta i områden som då varit stadens utkanter. Husens storlek innebar en helt ny skala i jämförelse med den befintliga bebyggelsen som präglades av grönska och äldre träkåkar. Pelarhuset är ett av de första större stenhusen på denna del av Södermalm och måste ha framstått som än mer anslående under de första åren, omgivet av traditionella söderkåkar.
Huset byggdes och uppfördes 1884-1886 av byggherre A W Stening som också ritat det. Han första ritningar fick bakläxa av stadsarkitekten Ludvig Hedin med hänvisning till dålig smak och felaktiga proportioner. Stadsarkitekten krävde att en arkitekt kallades in och valet föll på den produktive arkitekten Adolf Emil Melander (1845-1933) som kallades in för att justera ritningarna, men den envise byggherren fick i stora drag sin vilja igenom. Ritningarna godkändes.
På Melanders justerade ritningar finns några aldrig genomförda tillägg: De utskjutande tempelliknande balkongerna stöds av atlanter och fasaden mot Åsögatan pryds av beväpnade änglar.
Arkitekten Adolf Emil Melander hade 1882-1883 svarat för en genomgripande ombyggnad och tillbyggnad av Sörensenska huset vid Fersenska terrassen på Norrmalm. I likhet med Pelarhuset domineras Sörensonska huset av kolossalkolonner (kolonn gående genom flera våningar) samt obeliskmotiv. Parallellt med justeringarna på Pelarhuset arbetade Melander som arkitekt till Stockholms spårvägars huvudkontor, Tegnérgatan 2, som uppfördes 1884-1885. Senare ritade han Spårvagnshallarna, Birger Jarlsgatan 57, som uppfördes 1904-1906. Till hans mer kända byggnader i Stockholm hör också Frälsningsarméns högkvarter, Östermalmsgatan 69, uppfört 1886-1887.
Vindsvåningen med sina åtta lägenheter tillkom 1914 och byggdes av Östlihn & Starck. På 1970-talet genomgick huset en genomgripande renovering.
2004 genomfördes en renovering av fasadernas rika puts-, stuck- och gjutjärnselement samt fastighetens tak. I samband med renoveringen har de tidigare gulmålade fasaderna mot Borgmästargatan och Åsögatan återfått sin ursprungliga, mer gråa färg. För fasadrenoveringen svarade Puts & Plattsättnings AB under ledning av byggkonsultföretaget Restaurator.
Idag rymmer fastigheten 41 bostadsrättslägenheter och två butikslokaler.
[redigera] Externa länkar
[redigera] Källor
Om fastighen finns att läsa i boken ”Stockholms fasader 1875-1914” med text av Anita Theorell och fotografier av Hans Hammarskiöld (Gedins Förlag, 1993).
