Per-Ingvar Brånemark
Wikipedia
Per-Ingvar Brånemark, född 3 maj 1929, MD, Tekn D h.c., OD h.c., professor emeritus i anatomi vid Göteborgs universitet. Brånemark är känd för att ha utvecklat ett koncept för att permanent förankra implantat i käkarna men också på andra ställen i skelettet. Implantaten i käkarna fungerar sedan som stöd för tandkronor och broar, medan implantaten på andra ställen i kroppen till exempel används för att förankra led- eller benproteser.
Det hela bygger på främst två principer.
- När implantaten opereras in hanteras benvävnaden skonsamt så att bencellerna bibehåller sin vitalitet och inte skadas allvarligt av för hög temperatur vid borrning och gängning.
- Implantaten är gjorda av titan, ett vävnadsneutralt material som möjliggör för bencellerna att under läkningen efter operationen växa ihop med den skrovliga implantatytan. Dessa båda principer leder till att bencellerna så att säga bygger in implantaten så att de blir som en del av benvävnaden; de blir osseointegrerade, med en term som Brånemark myntat.
Med hjälp av vitalmikroskopi bedrev Brånemark basforskning om blodceller på 1950-talet i Lund. Han upptäckte då främst av en slump att benvävnad kunde osseointegrera titan.
År 1965 opererade Brånemark i Göteborg den första patienten med titanskruvar som 1967 blev stöd för en helbro i underkäken. När patienten dog 2006 hade implantaten fungerat i mer än 40 år.
Brånemark tilldelades 1997 Kungliga Tekniska Högskolans stora pris på 800 000 kronor för sitt arbete inom protesområdet.
Sedan 2004 är han bosatt och verksam i Brasilien.
