Pikenerare
Wikipedia
Pikenerare var soldater som stred till fots, men med huvuduppgift att bekämpa fiendens ryttare. För detta ändamål använde de långa pikar med spjutspetar på. Bakänden stöddes mot marken med hälp av pikenerarens bakre fot och framänden riktades mot kroppen på annalkande ryttare. Pikeneraren kunde även rusa fram emot en stillastående ryttare spetsa honom, alternativt dra ner honom från hästen med piken, eftersom spetsens bakända ofta var utformad som en krok. Pikarna kunde vara ända upp till 8 meter långa. Pikenerare var vanliga från senmedeltiden till 1600-talet. Vid 1700-talets början hade skjutvapnen blivit vanliga och gjorde pikarna omoderna. Förutom pik bar pikenerarna också blankvapen som svärd eller värja.
På grund av pikens längd och vikt var den ett svårhanterat vapen. För att vara effektiva måste pikenerarna strida i tät formation med minst tre led med pikar i alla riktningar. Det krävde att alla var noga samtränade och att alla rörelser utfördes enligt förutbestämda mönster.
