Psilocybin
Wikipedia
Psilocybin, C12H17N2O4P, tillhörande tryptaminer, är ett aktivt ämne i psykedeliska svampar. Ruset sägs till stor del likna ett LSD-rus, största skillnaden är att det är kortare, omkring sex timmar.
Tolerans byggs upp fort. Efter en första dos kommer mer av drogen ge betydligt svagare effekt. Några dagar efter intag har toleransen försvunnit helt igen.
De receptorer som påverkas är serotoninreceptorer vilka är de samma som påverkas av många psykedeliska droger, bland annat LSD och Meskalin.
Egentligen är det inte själva psilocybinet som påverkar den som tagit drogen utan en liknande molekyl kallad psilocin vilken är en metabolit(nedbrytningsprodukt) av psilocybin.
Psilocybin är en traditionell drog som är integrerad i religiösa ceremonier i Europa, Syd- och Mellanamerika, särskilt i Mexiko. Under 1960-talets hippievåg spreds den över hela världen och återupptäcktes i många länder där den varit bortglömd, så som Sverige.
Psilocybin är inte beroendeframkallande.
Sedan 1999 är svampar som innehåller psilocybin narkotikaklassade i Sverige.
Innehåll |
[redigera] Effekter
Psilocybin upptas i munnen och magen. Effekterna börjar kännas av efter 15-45 minuter, beroende på vilket sätt svampen förtärs. Effekterna börjar snabbare ifall svampen tuggas och hålls kvar i munnen eller ifall man gör té på svampen. Illamående kan uppstå, men det går oftast över inom en timme. Kräkningar kan förekomma men det är ovanligt och förekommer mest vid stora doser.
Effekterna är ofta trevliga, man känner eufori och upplever stor kontakt med andra människor, naturen och universum. Är man mentalt instabil, blandar med andra droger eller har dålig "set & setting" kan man få en jobbig upplevelse; ångest, oro, panik och otäcka hallucinationer kan förekomma. Dåliga trippar kan hända även när man är väl förberedd, gamla jobbiga minnen kan komma upp till ytan, osv. När trippen är över är det dock vanligt att man känner att man lärt sig något om sig själv, även vid dåliga upplevelser.
Vid låga doser uppstår hallucinationer och färger upplevs starkare, men man har fortfarande kontakt med verkligheten. Vid högre doser kan man bli mer borta, försvinna in i en annan "verklighet".
[redigera] Modern forskning
Nästan all forskning som har skett på psilocybin skedde under 1960-talet. Forskningen stoppades generellt samtidigt som preparatet blev klassat som narkotika En viktig orsak var att forskningen i allmänhet inte skedde uteslutande på ett seriöst sätt.
De senaste åren har enstaka forskningsprojekt återigen tillåtits i USA. Senast publicerade det amerikanska universitetssjukhuset Johns Hopkins en dubbelblindstudie där man undersökt om den "religiösa upplevelse" som preparaten kan ge upphov till är myt eller verklighet. Drygt 2/3 av deltagarna upplevde en signifikant "mystisk upplevelse".
Målsättningen med de forskningsprojekt som har tillåtits har varit att samla grundkunskap som på sikt kan leda till nya läkemedel.
