Diskussion:Psykopati

Wikipedia

Alla har psykopatiska drag i sig. Och psykopater kan älska och bry sig. Men kanske inte på samma sätt som vi. Dem upplever inte de känslorna på samma sätt. Jag tror det var en forskare som heter Hare som skrev "Jag frågade en pedofil om han visste hur hans offer kände. Han svarade 'Dom är rädda va? Men jag förstår inte, jag har varit rädd och det var inte läskigt'" Jag vet av egna erfarenheter avv psykopater visst känner ånger över saker de gjort, och mår dåligt över det. Psykopater manipulerar gärna andra för egen vinning, och tänker inte över konsekvenserna. De uppfattas som egoistiska eftersom de "kliver" på andra för att själva må bra. De som blivit definerade Psykopater har inte fått stimulans till en del av hjärnan som man behöver för att utveckla det emotionella systemet. Forskare tror att det handlar om de 3 första åren i en människas liv, det är då man behöver den stimulansen som mest, då man utvecklar hjärnan. Psykopaterna utvecklar istället tal- och språk- "delen" av hjärnan. Därför har dom så lätt att manipulera och prata omkull dig. Eftersom psykopati är en personlighetsstörning och inte en psykisk sjukdom, (Med tanke på att det är en del av hjärnan som inte blivit utvecklad) tror jag personligen att det är omöjligt att bli "frisk". Men omöjligt är ju iof bara en åsikt, inte ett fakta.

Vanlig missuppfattning: Psykopater har vanligtvis inga problem med empati (förståelse av känslor), däremot saknar de känslor av sympati (medkännande). Detta är själva anledningen till att de kan vara så manipulativa. (Förlåt att jag är en besserwisser :-) ) --Oskarf 8 juni 2005 kl.22.31 (CEST)

Ser att kvalitetsrutan hänger kvar, vilket den bör göra. Men jag är kanske lite mer besserwizzer och drar till med Robert D. Hare "Psykopatens värld" med ett förord av Sten Levander. För Empirisk anknytning är det ett bra exempel att läsa "Kartan och vekligheten" av Anita Jekander och "Höjd över varje misstanke" av en av Svenska Amnestys förre ordförande.

Empati, är mer en förmåga till inkännande för andra och förmåga att anpassa sig till den andres behov. Att man förstår andras känslor men inte anpassar sig till dem utan bara ändrar sitt beteende efter den andres känslor, för att så uppnå sitt eget mål.

Orsaken är okänd, men troligtvis rör det sig om en medfödd läggning på genetiesk eller organisk nivå. Behandlingen är att skydda "3:e man" och genom strukturering av livet bistå personen med hantering av egna och och andras gränser/integritet. Samtalsterapi är kontraindicierat, då förstärkning av det egna "Jaget" inte är vad som behövs utan det är synen på "Du:et" och "andra" som behövs.Agneta 2 oktober 2006 kl. 08.44 (CEST)

[redigera] Kvalitetskontroll 2006-07-17

Andra hälften av artikeln motsvarar inte kraven på objektivitet och encyklopedisk stringens. torvindus 17 juli 2006 kl.01.19 (CEST)

Jag har försöker att lyfta kvaliteten styckevis, men är osäker på om jag klarar det ensam. Särskilt i den övergripande delen för helhetsintrycket. Åtminstone till att börja med. Den allmänt negativa inställningen till psykopater har ju sin grund i att många av dem utvecklar kriminellt beteende eller att så många med kriminellt beteende diagnostiseras som psykopater. Tidigare skribenter har tydligen personliga erfarenheter av att ha levt med psykopater, men har fått hjälp att bygga upp ett nytt liv. Det är erfarenheter som inte bör föraktas, men kanske inte bör stå som kvalitetsnivån. Det rör sig ju då om personliga råd för det enskilda fallet. Inte helt fel alltså men inte en generell/allmängiltig nivå ännu.Agneta 19 juli 2006 kl.08.17 (CEST)

Det jag skriver här bör redigeras av någon, det kan finnas substans som kan tas till vara och vidareutveckla. När är nån Psykopat.

Psykopat kastar man lätt ur sig när man är arg på någon och tycker att denna varit extremt dum, frågan är när nån gjort skäl för namnet? När är man lite, mera eller en tvättäkta Psykopat? De flesta har något Psykopatiskt drag i sig men är ändå att ses som en vanlig människa. Samvete och ånger styr människors beteende och saknas dessa förmågor finns grogrunden till Psykopati. Man lever sitt liv och kan inte undvika att ibland göra illa andra , om man har en inre röst (samvetet) som gör att man mår dåligt ( ånger) måste man ställa allt tillrätta för att få ro, när detta är gjort känner man sig tillfreds. En Psykopat däremot som inte har något samvete och då inte kan känna ånger kör över och trampar ned sina sk. motståndare och kan bara känna glädje och triumf. Det finns en annan känsla som kan göra sig påmind, den kallas hämnd, den sätter samvetet ur spel, kortare, längre tid, eller för alltid, det kan vara någon som gjort en mycket illa och man ger igen, lyckas man känns genast ett lyckorus, man gör upp med samvetet och kommer fram till om man gjort rätt eller fel, antingen försöker man ställa tillrätta eller så känner man att förlåta kan aldrig ske, det är mänskligt att inte förlåta någon som sårat en svårt , detta är det norma livet och hjälper mänskligheten att fostra varandra. En Psykopat som inte kan känna ädla känslor men är full av hämd vill aldrig ställa något tillrätta, denna kör över en, backar sedan och skadar en ännu mera, man får inte luras av en Psykopat som försöker ställa något till rätta, detta sker bara när ytterligare vinning vill nås. Samvetet är att likna vid en osynlig person som är inneboende i oss, man lyssnar, ifrågasätter, känner efter, tar goda råd och får hjälp att skilja på gott och ont, rätt eller fel, allt detta gör vi med vårt tänkande. Psykopaten har ingen kompis och äkta vän i sitt inre, ingen som hjälper sig ta rätt beslut, denna är helt ensam i sin sjuka värld som handlar om framgångar, komma över värdesaker, förslava, plåga och tyrannissera andra, vilka metoder som helst är tillåtna. Trist för Psykopaten att endast kunna känna glädje och tillfredsställelse när denna lyckats i sina uppsåt. Ev. undrar någon över mördare och tunga brottslingar som är psykopater, det här stämmer ju inte på dessa. Ta Psykopaten som har allt jag nämt här ovan och plocka bort de spärrar som vi alla har inom oss som förhindrar våld, då har man en ännu värre människa som kallas kriminell Psykopat. Den Psykopat som har vissa spärrar kvar kan balansera sitt beteende och klara sig undan de lagar som gäller, de kallas då en icke kliminell Psykopat, dessa är svåra att komma åt lagligt sett, den kriminella som förr eller senare avslöjar sig hamnar bakom lås och bom för lång tid.

Svenne http://blogg.aftonbladet.se/4080

Det som är karaktäristiskt för psykopaten är kanske "bristen på ånger". Det hindrar inte att h*n spelar ångerfull och säger sig förstå att en skadad är ledsen. Dock är detta inte känslor som avspegalr sig i andra situationer. En psukopat kan visst bli ledsen; t.ex. om h*n hotas av begränsningar i livet och det socialt krävs att den enskilde är ledsen; primärt blir dock psykopaten inte ledsen med mindre än att de egna behoven hotas. Psykopaten kan beklaga offrets död eller förlamning etc. men allvarligt ledsen är h*n enbart för risken att själv behöva var fängslad på livstid. Kanske kan man i artikeln lägga in7förtydliga skillnaden mellan kriminella/icke-kriminella psykopater.Agneta 25 augusti 2006 kl. 22.52 (CEST)

[redigera] Psykopater och empati

Psykopater känner ingen medkänsla för andra, de enda som räknas är de själva och alla andra människor är bara i vägen och förstör deras chanser att nå ev. mål som de har satt upp för sig själva. Vetenskapliga tester har visat att barn med psykopatisk symptom inte kan förstå vissa ansiksutryck som rädsla och sorg. När de har nått vuxen ålder så förstår de ansikten bättre, kan läsa av männsiskor men det betyder inte att det betyder något för dem. —föregående osignerade inlägg skrevs av 84.216.35.67 (diskussion • bidrag)

[redigera] Hagamannen och Lasermannen...?

Dessa ges som exempel på psykopater i texten, men har de verkligen fått sådana diagnoser? Källa till detta saknas i varje fall...

Vad gäller Lasermannen så får jag efter att ha läst Gellert Tamas bok intrycket att vad det än är för fel på honom, så inte är han psykopat. Och med det lilla jag vet om Hagamannen så tycker jag inte det verkar stämma in på honom heller.

Mvh

Erland Gadde