Rågetsböle
Wikipedia
![]() |
||
Folkmängd(2006) | 47 | |
Area(?) | 7 km² | |
Landskap | Åland | |
Län | Åland | |
Kommun | Finströms kommun | |
Församling | Finström-Geta | |
Läge | 60°16'0 N, 19°53'60 E |
Rågetsböle, by i Finströms kommun på Åland, ligger mellan Innerskärgården och Finströms kyrka.
- Totalareal: 7km2
- landareal: 4km2
- vattenarealen: 3km2
- Högsta punkten: Storberget 65m.ö.h
- Lägsta punkten: Rågetsbölefjärden 7m djupt
[redigera] Historia
I byn finns 36 vikingagravar som troligen härstammar från 800-talet. Tillsammans med flera upptäckter i kringliggande områden är man ganska säker på att vikingar huserade här. Ordet -böle har sitt ursprung från vikingarnas vapenbyar, man var alltså s.k. bölingar. Här fanns antagligen långhus med halmtak, stammpade jordgolv, eldstäder, lertassar, arabiska mynt, nitnaglar, isbroddar, fiskkrokar, nät, knappar, flöjter, kammar, kedjor, armband, pärlot i glas, karneol och brons.
Redan under 1300-talet fanns det i Finström olika storgårdar och socknar som alla hörde till Ålands Län, med Kastelholm som centrum. En av dessa storägor var beläget i mellersta Finström. En släktforskning tyder på att marken senare delades upp mellan tre olika söner; Roger, Markus och Otto. Den delen som Otto fick heter idag Åttböle och Markus del Markusböle. Rogers del heter däremot Rågetsböle, men uttalet bland byborna är "Röjsböle". De första handlingarna om Rågetsböle dyker upp 1376 då byn innehar namnet Radghersböle. Frälsemannen Olof Asgård, antagligen en släkting till Roger, överlät då sina ägor till den kände stockholmsbankiren Peter Ålänning och hans kungsgård på Bastö.
Än idag finns avlägsna släktingar kvar på Bastö gård, som faktiskt kan kalla sig adliga. 1549 finner man nästa handling om Rågetsböle, den här gången delas marken upp bland tre bönder.
Bonden Mattsons släktingar ägde fram till 1800-talet en del av marken i Rågetsböle, och föll sedan i familjen Lundbergs ägo, via ett giftermål. Familjen hade en stor förmögenhet och stora planer för sin nya mark. Stora skogspartier bröts upp och man anlade åkrar på dessa. Mitt bland alla åkrar planerade man bygga sin storgård med tillhörande alléer, gångar, tennisplan, simstrand, och gräsmattor. För att rita huset anlitade de den mycket kände arkitekten Lars Sonck. Lundberg började bedriva pensionat. Samtidigt ägde han krogarna på Societetshuset i Mariehamn och Teaterfoyen i Åbo. Det nya huset i Rågetsböle hann färdigställas, men innan gården hade byggts färdigt gick familjen i konkurs. Byggandet av deras stora gård blev för dyr. Gården togs sedan över av hans kompanjon John och hans fru Xenia, som fortsatte med Lundbergs pensionatsidé. Gästerna var ofta läkare och domare och det gick synnerligen kultiverat till. Utfärder i roddbåt eller kärra, besök i bygden, namnsdagskalas ute på gården och bärplockning var några saker man gjorde.
Däremot bar man stärkkrage och panamahatt och för damernas del parasoll och vida stråhattar till långa fina klänningar.
Vid bondeseglationen var byn också en ganska stor innehavare av båtar, många byggda på varven Skonholm, Kasvarp och Bölesund, alla i Finström. Några av båtarna var galeasarna Engelsman och Josefina, samt briggen Fursten. I byns sund finns också vraket Broder som är nersjunken i ävjan.
Kring början av 1900-talet fick byn som en av de första i kommunen tillgång till elektricitet, tack vare att den närliggande Folkhögskolan i Strömsvik skaffade sig en generator. Klockan 10 på kvällen blinkade vaktmästaren i lamporna innan man stängde av generatorn för natten. Byn kom in i moderniteten genom sin räv- och grisfarm samt sin tvål- och tvättmedelfabrik med varunamnet Colgona.
Landsprosten och författaren Valdemar Nyman berättar bl.a. om Rågetsböle i sin Finströms sockenkrönika "Från Tuna till Ljugarn". Följande berättelse är från denna bok s. 246.
"Sjöhaga Gustafsson var österbottning och trirolig. Dom är det ibland därifrån. Han retades allt vad han kunde med Höijers Viktors far om fiske. Båda låg de i jämt i ekan och hade ryssjor i vassen. Gustafsson sken som solen, men Höijers far klagade jämt att det var så dåligt fiske. I fjol var det inget alls. Men frågade man, när i år blev i fjol, hördes det; "Ja int var det i år som året före, då kom det slaget" Han kunde bara inte begripa sig på att Gustafsson fick så mycket fisk. Närhelst han såg honom på strandstigen bar han på en tung säck från sjöboden. Nötholmarn som också hörde om det och var ung då, beslöt att ta reda på. Han gömde sig och såg Gustafsson komma ned till stranden och bryta granris i all hast och stoppa en säck full som han gömde i buskarna. När Höijers far syntes på väg till sin eka, tog Gustafsson säcken på rygg och gick krokig och stapplande upp till stugan. Höijers fars hjärta sved, han måste bara fortsätta att klaga över dåligt fiske."
Hur ser det ut idag?
Nedergårds, f.d.Lundbergs, ägs fortfarande av släktingar till John och Senia, men man har gått över till köttproduktion. Man kan fortfarande vandra i fina björkskogar, uppleva naturen och känna de historiska andetagen från de gamla byggnader som finns kvar. Var och en har sin historia att berätta. Numera bor det ungefär 50 personer vintertid i byn. Till byn hör även öarna Tullaren och Gåsörn.
Närheten till sjön är något som många använder sig av. Från sundet nere i byn kan man om man har båt åka ut på Rågetsbölefjärden, till sina stugor, eller ut genom Bölesund till Geta skärgård och Norrhavet.
Gårdar som finns kvar idag är:
- Nedergårds. F.d Lundergs hus, idag bondgård.
- Övergårds. Var förut en del av John och Senias mark, idag egen gård, men man har slutat med kreatur.
- Norrgårds. Gård i norra Rågetsböle, nära Nedergårds.
- Hjortens. Ett gammalt torparhus, byggt 1845, som idag är tillbyggt, men fortfarande med den gamla fasaden mot vägen. Huset och gården ligger nära beläget bredvid forngravar från vikingatiden. Huset bebos av en biodlare och veterinär.
- Ålgars, bebos idag av en egenföretagare inom el- och installationsbranchen.
- Högbacka. Huset byggdes av Kalle "Farmarn", som flyttade hem från USA. Han började också med rävfarm. Kvar på platsen finns ett rött torn som till stor del fungerar som landmärke för byn.