Röntgenundersökning
Wikipedia
Röntgenundersökning. Undersökning av kroppens benstomme eller inre organ med hjälp av röntgenstrålning. Kroppen bestrålas med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film. Efter framkallning framträder eventuella skador eller förändringar på röntgenfotot.
Röntgenfotot kallades tidigare också radiogram.
Under de senare åren har man mer och mer övergått till digitala bilder, antingen från direktdigitala detektorer eller bildplattor. Den direktdigitala detektorn sitter antingen fast i undersökningsstativet, t ex ett bord, eller är ansluten med en kabel till den bildinsamlande datorn. Fördelen är att man får en bild presenterad mycket snabbt, inom cirka tre sekunder samt att man inte behöver bära omkring kassetter som skall "framkallas". Bildplattetekniken bygger på att man har en strålningskänslig platta i en speciell sorts kassett. Kassetten kan då användas precis som man gjorde tidigare med filmkassetter och man behöver därmed inte bygga om undersökningsrummen. Troligen kommer bildplattor på sikt att helt konkurreras ut av de fasta detektorerna.
För hantering av de digitala bilderna används regelmässigt standarden DICOM.
Denna medicin- eller hälso- och sjukvårdsrelaterade artikel är bara påbörjad. Hjälp till genom att fylla i mer!
