Riddarståndet
Wikipedia
Riddarståndet, beteckning på den romerska lågadeln. På latin kallades de equites (pluralformen av eques, ryttare), och ursprungligen syftade beteckningen på rytteriet inom den romerska krigsmakten. För att få tillhöra rytteriet måste man ha en viss förmögenhet.
Riddarna definierades därför genom sin förmögenhet till skillnad från patricierna, som definierades genom sin börd.
År 123 f. Kr. införde folktribunen Gaius Gracchus en lag som stärkte riddarnas ställning genom att låta dem döma i vissa domstolar. Från och med detta år utgjorde de en särskild samhällsklass med bestämda privilegier. Flera riddare tog plats i senaten vid sidan av de högadliga patricierna.
