Roman de la Rose
Wikipedia
Roman de la Rose, Romanen om rosen (eg. Romansen), ett medeltida allegoriskt diktverk om mannen, kvinnan och kärleken. Boken påbörjades någon gång strax före 1240 av Guillaume de Lorris, en i övrigt obemärkt fransk poet om vilken inte mycket är känt. De cirka 4 000 versrader han skrev spriddes antagligen bland medeltidens läsare, för att sedan tas upp av kyrkomannen Jean de Meun, vilken utökade "romanen" till sina totalt 21 750 rader vers.
Romanen om rosen är utan konkurrens det mest spridda skönlitterära verket under medeltiden. Ingen annan text finns i så många bevarade handskriftliga exemplar, över 300. Den var alltså betydligt mer spridd än de för oss mer bekanta Decamerone, Divina Commedia och Canterbury Tales. När boktryckarkonsten småningom slog igenom skulle rosenromanen komma att tryckas om och om igen, arton upplagor är kända mellan 1481-1538. Den översattes under 1300-talet till bland annat holländska och italienska, den engelska översättningen gjordes av ingen mindre än Chaucer.
Innehållet är alltså en allegori - en ung man får syn på en rosenknopp, och resten av verket skildrar hur han väntar på att få kunna se och röra vid den utslagna blomman, och hur komplicerad ungdomskärleken kan vara. Goda och onda makter dyker upp förkroppsligade, Höviskhet och Milda Blickar men också Ond Tunga och Blygsel. I viss mån skiljer sig den del av verket som skrivits av de Meun, och passar bättre in i de könsdebatterande verken från fransk medeltid. de Meun tar starkt kvinnans parti (vilket inte var unikt, jämför grevinnan av Dia (omkr. år 1200), Christine de Pisan, 1364-1430), och anför kvinnans många starka sidor och rättigheter som mannens jämlike. Länge skulle litteraturhistoriker kalla de Meun för kvinnofiende, men den som förfäktar den åsikten har aldrig läst boken.
Positionen som mest spridda världsliga litteratur skulle efter rosenromanen övertas av Häxhammaren (utgiven 1487).
[redigera] Bibliografi
Komplett bibliografi på Arlima (Archives de littérature du Moyen Âge)
