Rysk-persiska kriget 1804-1813
Wikipedia
Rysk-persiska kriget 1804-1813 var ett krig mellan Rysslands och Persien om herravälde i södra Kaukasien som ägde rum mellan åren 1804 och 1813.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
I slutet av 1700-talet, till följd av Rysslands förstärkande strävade man efter att inkorporera södra Kaukasien till Ryska imperiet och påbörjade spridningen av kejsarens makt i dessa trakter. I september 1801 förklarade kejsaren Alexander I av Ryssland (1801-1825) Östra Georgien vara anslutet till Imperiet. I november 1803 - januari 1804 invaderades Gjandzja. I maj 1804 krävde den persiske shahen Feth-Ali (1797-1834) som ingick ett förbund med Storbritanien, att alla ryska trupper skulle lämna södra Kaukasien. Ryssar ignorerade detta anspråk.
[redigera] Krigets gång
I början av juni ryckte perser, ledda av tronföljaren Abbas Mirsa, in i Erivan khanatet, men led nederlag av Pavel Tsitsianovs trupper vid stället Gumru, vid Etchmiadzins kloster, vid floden Zanga och vid byn Kalagiri. Därefter återtågade de tillbaka bakom floden Araks. Men ryssar lyckades inte att inta Erivan (dagens Jerevan). I juni 1805 företog Abbas Mirza ett offensiv mot Tbilisi, men mötte ett hårt motstånd av en liten division vid floden Askeran nära Karabakhs bergkedjan, vilket gav Tsitsianov möjligheten att samla krafter och i slutet av juli krossa perser vid floden Zagam inte långt från Gjändzja. I november 1805 riktade Tsitsianov armén mot Baku. Den 20 februari blev han dödad under förhandlingar med den bakinske khanen. Istället för Tsitsianov utsågs Ivan Gudovitj som befälhavare över kaukasiska trupper och sommaren 1806 tillfogade han Abbas Mirza ett svårt nederlag vid Karakapet i Karabakh och intog Sjäki, Derbent, Baku och Quba. Det inledda i november 1806 rysk-turkiska kriget tvingade den ryska befälen att sluta fred med perser vintern 1807. Men i maj 1807 ingick Feth-Ali ett förbund med Frankrike mot Ryssland och år 1808 började striderna igen. Ryssar intog Etchmiadzin och tillfogade Abbas Mirza ytterligare några nederlag. Efter att ryssarnas belägring av Erivan misslyckades, byttes Gudovitj mot Alexander Tormasov som år 1809 slog tillbaka den persiska arméernas offensiv mot Gjändzja. Persien bröt uppgörelsen med Frankrike och återupptog sitt förbund med Storbritanien, som initierade ett pakt mellan Persien och Ottomanska riket om samarbete och gemensamma militära operationer på den kaukasiska fronten. I september 1810 stoppade den ryska hären persernas anfall mot Achalkalaki och hindrade dem därigenom att förena sig med de turkiska trupperna. Efter att Ottomanska riket skrev under ett fredsavtal med Ryssland började Persien att överväga freden. Men nyheten om att Napoleon intog Moskva uppmuntrade det militära partiet vid shahens hov; för ett anfall mot Georgien samlades en stor armé under Abbas Mirza. Men Kotlarovskij gick över Araks den 19-20 oktober och den 1 november krossade persernas styrkor som var många fler i antal än hans egna och den 1 januari intog Länkäran. Shahen blev tvungen att inleda fredsförhandlingar. Den 12 oktober slöts den slutliga freden vid Gulistan.
[redigera] Konsekvenser
Ryska Imperiet gick ur kriget som en uppenbarlig segrare. Persien fick avträda stora landsområden, större delen av södra Kaukasien; nästan hela dagens Azerbajdzjans och Östra Georgiens territorium annekterades till Ryssland som dessutom fick ensamrätt att ha militär flotta på Kaspiska havet. Dock blev relationerna mellan Ryssland och Storbritanien ännu mer spända på grund av ryssarnas framgångar. Azerbajdzjanska turkar splittrades; de flesta bodde nu i södra delen av landet, som anslöts till Persien, och en mindre del bodde i den norra delen som gick enligt freden till Ryssland. Det förklarar faktumet att idag har Iran en stor minoritet av azerbajdzjaner inom sina gränser, ca 25 procent av befolkningen. Med tecknandet av fredsavtalet löstes dock inte alla motsättningar mellan Ryssland och Persien; den sistnämnda kunde inte acceptera att de inte längre var det dominerande riket i regionen och ville ha tillbaka vad de förlorat. Ryssar i sin tur ville gärna härska över hela Kaukasien, alltså besätta även Erivan och Nachitjevan(dagens Armenien och Nachitjevan), som fortfarande lydde under Persien. Därtill kan man säga att den muslimska befolkningen inte trivdes så gott under de nykommna ryska myndigheterna. Alla dessa omständigheter skulle efterhand leda till Rysk-persiska kriget 1826-1828.
