Ryssgubbe
Wikipedia
| ?Ryssgubbe | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Brassicales |
| Familj: | Korsblommiga växter Brassicaceae |
| Släkte: | Ryssgubbar Bunias |
| Art: | Ryssgubbe B. orientalis |
|
|
|
| §Bunias orientalis Auktor: L. |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Ryssgubbe (Bunias orientalis) är till sitt örtstånd den ojämförligt största bland Sveriges skidväxter. Den är mångårig med kraftig, seglivad pålrot, som upptill är "månghövdad" eller med andra ord bildar underlaget för en kandelaberstam, vars grenar ur sina stora, rikbladiga rosetter framalstrar de grova stjälkarna av en meters höjd. Även till sin blomning visar denna växt en kraftig utveckling, eftersom stjälken uppbär en stor mängd ganska långa och nästan jämnhöga blombärande grenar, klasar, som tillhopa bildar en sammansatt blomställning av rundad form och ofta en halv meters bredd. Blommorna är sålunda mycket talrika, och ett stånd av Bunias under juli månad, busklikt utbrett och överhöljt av blommor, är en präktig anblick, även om denna växt tyvärr är en svår hemsökelse för de åkerfält, där den förekommer i massor och åt vilka den genom sin alltid frodiga växt lånar skenet av den rikaste bördighet. I stor mängd förekommer den på åkrarna och renarna i de svenska sädesprovinserna, till exempel på Upplandsslätten, spridd upp till bergslagerna och södra Norrland, ävensom i södra Finland och sydöstra Norge. Som åkerogräs är den svår, om ens möjlig att utrota, eftersom den lodräta pålroten, som går ganska djupt, har liksom hos maskrosen en nästan obegränsad förmåga att frambringa knoppar till nya stjälkar. Dess invasion här i Skandinavien är av sent datum, nämligen under senare delen av 1700-talet, och till oss har den, såsom flera av dess namn antyda (rysskål, ryssrova), kommit från östra Europa. År 1814 visade den sig plötsligt i mängd omkring Paris, sedan en rysk krigshär haft sitt läger i stadens närhet.
Bunias-blomman liknar mycket åkersenapens, men är bara hälften så stor. Blommorna har en svag, angenäm, kryddartad doft, liksom hos många andra korsblommiga växter. (Denna doft stegras till stark vällukt hos Cheiranthus, dit lövkojan och lackviolen höa, och hos Hesperis, aftonviolen.) Skidan är mycket kort, snett äggrund med kort spröt, och innehåller två, snett över varandra liggande rum, vartdera med ett frö, denna skida faller av oöppnad.
