Samaritansk religion
Wikipedia
Samaritaner (el. samariter, särskilt om förhållandena i antiken) är en av de minsta religiösa gemenskaper i världen och samtidigt en av de äldsta som ännu finns till. Deras historia går tillbaka till 500-talet fKr. när Jerusalems tempel, förstört av babylonierna år 586 fKr., skulle byggas igen av judarna, och när provinsen Samariens israelitiska invånare bjöd sig att hjälpa blev de tillbakavisade pga. några främmande inflytanden i deras religiösa bruk. Därefter byggde samariterna ett eget tempel på berget Garizim, och deras förhållande till judarna försämrades till fientliga. Genom seklerna utvandrade ett flertal av samariterna till diasporan liksom av judarna, men i motsats till de sistnämnda kunde de inte förvara sin identitet där. I sitt hemland blev de allt färre under först kristen, senare islamisk överhöghet tills de räknades bara några hundra själar. I dag finns det ca. 500 - 700 samaritaner, främst i städerna Holon (Israel) och Nablus (Västbanken).
I århundradens lopp skiftade samaritanernas moderspråk från arameiska till arabiska, som de alla talar nuförtiden. Deras liturgiska språk är dock samaritanska som är en ålderdomlig skriven variant av arameiskan. Deras heliga skrift omfattar bara Toran, dvs. de fem Moseböckerna, och deras heliga kultplats är fortfarande berget Garizim, fast deras tempel blev förstörd redan under antiken.
Jesu förliknelse om den barmhärtige samariten förlorar mycket av sin kraft om man inte vet att han kontrasterade prästens och levitens, dvs. tempeltjänarens feghet och likgiltighet mot samariten som, trots att han tillhörde den av judarna hatade och föraktade minoriteten, visade medlidande och barmhärtighet.
