Sangha (buddhism)
Wikipedia
Sangha (sanskrit och pali: "gemenskap") är ett ord som inom buddhismen används framför allt i tre betydelser:
- Gemenskapen av dem som har hunnit så långt i sin utveckling, att de inte längre kan gå tillbaka (pali ariya-sangha, sanskrit ârya-sangha).
- Munkarnas och nunnornas gemenskap (bhikkhu-sangha/bhikshu-sangha och bhikkhunî-sangha/bhikshunî-sangha). En församling om minst fyra munkar eller nunnor.
- Alla buddhisters gemenskap. Den användningen av ordet är av tradition mindre vanlig i theravada än i mahayana, men även i de theravadiska palitexterna kan man finna sammansättningar som ñâti-sangha, "släktingars gemenskap", så ett allmännare bruk av ordet kan försvaras.
Gränsen mellan klosterlivet och omvärlden är otydlig i till exempel Japan och vad som utgör en Sangha kan vara svårt att entydigt bestämma. I Väst kan "Sangha" dessutom avse en buddhistisk gruppering i största allmänhet.
[redigera] Regler
- De buddhister som inte lever i klostret har bara 5 regler att följa:
- Inte bruka våld,
- inte stjäla
- inte vara otrogen,
- inte använda droger eller andra berusningsmedel och
- inte ljuga.
- De bör dessutom vara frikostiga mot nunnor och munkar.
- Nunnor och munkar måste däremot följa alla buddhismens 227 klosterregler så som de författades av Buddha. Till exempel så får de inte
- äta efter middagstid,
- ägna sig åt musik, dans eller andra världsliga nöjen,
- pryda sig,
- sova i en bred säng och
- ta emot guld silver eller annat av värde.
- De enda ägodelar de får ha är:
- två orangefärgade livklädnader,
- en nål och ett bälte av tyg,
- en matskål,
- en rakkniv och
- en vattensil (för att inte råka dricka en mygga, och bryta mot budet att inte döda).
