Shoreprovning
Wikipedia
Shoreprovning är en metod för att fastställa hårdheten hos elastiska material (gummi och vissa plaster, elastomerer).
| Klass | Mätspets | Tryckkraft | Materialtyp |
| 00 | Kula Ø2,38 mm | 113 gf | cellgummi, cellplast |
| A0 | Kula Ø5,0 mm | 822 gf | mjukt gummi |
| 0 | Kula Ø2,38 mm | 822 gf | mjukt gummi |
| A | Stympad kon | 822 gf | normalt gummi |
| B | Skarp kon | 822 gf | medelhårt gummi |
| C | Stympad kon | 4550 gf | medelhårt gummi |
| D0 | Kula 2,38 mm | 4550 gf | textil "textile windings" |
| D | Skarp kon | 4550 gf | hårt gummi, plast |
Metoden innebär att en provspets i form av en kula eller en kon trycks med en specificerad kraft mot provföremålet. Storleken på den deformation som då uppkommer används som mått på materialets hårdhet. Mätinstrumentet kallas durometer, och resultatet uttrycks i °Sh. Durometrar finns såväl som små handburna apparater, och som fasta stativ. Mätning i fasta stativ ger de pålitligaste resultaten.
Tabellen visar de olika Shore-klasserna. Klassbeteckningen måste alltid anges tillsammans med gradtalet för att uppgiften ska bli meningsfylld. 0 °Sh innebär ett av mätspetsen fullständigt intryckt mjukt material; 100 °Sh innebär ett mycket hårt material. Om mätresultatet visar <10 °Sh eller >90 °Sh är mätningen inte tillförlitlig. Mätningen måste då göras om med mätspets från intilliggande klass.
Dessa elastiska material anpassar sig långsamt till det nya förhållandet, när det utsätts för durometerns tryck. Man måste därför vänta en stund innan avläsning sker. I standardpublikationerna föreskrivna tider ligger i intervallet 1 till 15 sekunder.
Specifikation av mätmetoden beskrivs i följande standardpublikationer:
